Ett bonus med detta nyfunna intresse är att man lär sig massa nya fågelarter, eftersom jag i efterhand kikar upp i fågelboken vad det är jag fångat på bild. Denna lilla pippi visste jag dock innan vad det var för något.
Denna lilla bofink stod jag länge och väl och kikade på, den var inte vidare skygg heller, utan lät sig snällt fotograferas. Han poserade både uppe i trädet och nere på marken.
Fick bild på någon konstig fågel som jag inte kunde hitta i boken. Den hade långa, spetsiga öron och en yvig svans, men skuttade glatt mellan träden precis som en blåmes.
Och denna pippi visade minsann vad hen tyckte om att bli fotograferad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar