En liten, liten fika

Här om dagen var vi iväg och plockade bär igen. Och alltid när jag plockar bär blir jag så sugen på smulpaj. Ofta tycker jag att en hel paj, då man är två personer, blir lite för mycket, därför bestämde jag mig för att göra minipajer istället. Dessa är gjorda i "gummimuffinsformar" med non-stick beläggning.

Botten är gjort på mjöl, socker, smör, vatten och havregryn, vilket jag rörde samman med fingertopparna och tryckte ut tunt i formarna. Jag sparade ungefär hälften av degen och tillsatte mer mjöl i den så att det blev en smuldeg. Detta varvade jag sedan med blåbär i formarna, och avslutade med att ringla lite honung över allt ihop. Sedan var det bara att grädda i ugnen i 200 grader, ca 10-15 minuter.

Detta blir en perfekt liten minifika tillsammans med en kopp mocca. Och många små minipajer är också lättare att frysa in, istället för en stor form.

Snickarbyxan

När man inte hittar det man söker i klädaffären får man ta och sy det själv. Jag har letat hur länge som helst efter  ett par justa snickarbyxor, men kunde inte hitta det i någon av alla klädaffärer. Så i början av april gjorde jag slag i saken och sydde mig ett par snickarbyxor istället. Jag har sytt snickarbyxor förut, så jag letade upp mitt gamla byxmönster, som jag tillverkade då, och började klippa. Gjorde dock några enkla förändringar så som knytband istället för knäppen.

Det lustiga med det hela nu är att snickarbyxor börjar dyka upp lite här och var i butikerna igen, men jag har min egen design. Och ska nog sy ett par till David också. Snickarbyxor är ju ett fantastiskt plagg!

Azorerna - borta otroligt bra, men hemma bäst.

Hur härligt vi än har haft det, måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Det lilla uttrycket "borta bra med hemma bäst" stämmer då alltid in för mig. Den här sommaren har vi då varit borta mest hela tiden. Dagarna vi har sovit i vår egen säng når nog inte upp till tvåsiffrigt antal ens.
 

Azorerna, eller ja, Sâo Miguel som vi var på, var helt magiskt. Naturen var otroligt vacker och klimatet tropiskt. Ovan har vi de "kända" cetes sitades, som betyder tvillingsjöarna, vilket ligger i en gammal vulkankrater på höga höjdmetrar. Vi ömsom cyklade och gick upp till denna vackra plats, och sedan slingrade vi oss längs serpentinvägar ner till sjöarna för att avnjuta en lunch på en strandkant.

Det är ett av de mest ansträngande träningspassen jag varit med om, speciellt i den tropiska värmen och med solen i zenit. Jag tror det blev nästan 6 mil sammanlagt den dagen, med extrem lutning. Och nerförsbackarna på hemvägen blev så branta att man ständigt fick hålla in handbromsarna.   

Hur som helst så var det sagolikt vackert och jag är glad att vi gjorde en kraftansträning för att ta oss till sjöarna för fots och med cykel. Att åka tid med buss skulle gjort att man missade många vackra vyer.

 
På tillbaka vägen stannade vi kort till vid en tredje sjö. Det komiska är, att jag efter resan återfinner samma vy i Gudrun Sjödéns senaste klädkatalog, som jag fann i brevlådan då vi kom hem.   

En annan dag tillbringades ute till havs där vi fick se valar och delfiner. Delfinerna imponerade verkligen på mig, och jag var glad att vi hade den dära undervattenskameran med oss.

Sen fick vi se åtta kaskelotvalar. Otroligt häftigt. Speciellt när de dök ner under ytan så man fick se den magnifika stjärtfenan. 

Och självklart hängde vi på stranden och solade, hoppade i vågor, och snorklade bland lavastensklippor. Och jag lyckades, eller ja, råkade, bli bränd av en Azorisk giftmanet, något jag fortfarande har kvar brännmärken av.

Och vi besökte Antonio Borges park som låg i Ponta Delgada, vilket var staden i bott i under vår vistelse. Där i parken fanns detta häftiga träd. Jag försvinner helt bland detta virrvarr av rötter.

Och så åts såklart ett antal kulinariska rätter. Mycket fisk och skaldjur. Gott!

Så var vi då som sagt äntligen hemma igen. Mycket har vi upplevt, och jag hoppas att jag vilken dag som helst vaknar upp och känner mig redo för en ny termin och nya elever. Snart är det dags att gå tillbaka till vardagen igen, vilket som tur är också har sin charm!