Det är ju ändå insidan som räknas...

Nu i veckan har jag och David småpysslat lite med lägenheten igen. David har till min stora glädje fixat listerna i köket. Att få dit de där sista listerna efter att man har lagt nytt golv är något som tenderar att bli liggandes i luften om man inte tar tag i det på en gång. För oss tog det ett år innan de var på plats, och hallen saknar fortfarande lister.... och en tröskel. Det tar vi en annan dag, vi är i alla fall på god väg.

Vi tog också gemensamma tag och målat insidan på köksskåpen. Tidigare var det bara någon form av omålad spånskiva, och tänk vilken stor skillnad lite färg då kan göra. Det kan tyckas onödigt att måla insidan på skåp som mestadels är stängda, men i och med denna lilla ansträngning kommer vi nog båda hålla bättre ordning i köksskåp och lådor.

När vi flyttade in i lägenheten fyllde vi bara på skåpen allt eftersom, utan närmare eftertanke, och snabbt blev det förstås kaos på hyllorna. Men nu har var sak sin plats, och det ser så trevligt ut att vi nästan övervägde att ta bort luckorna... haha.

Färgen vi målat med är bara vanlig vattenbaserad lackfärg, i antikvit kulör. För möbler och ting som är inomhus föredrar jag verkligen vattenbaserad färg. Den är lätt att arbeta med, torkar snabbt, och penslarna kan sköljas av med vanligt vatten. Fantastiskt!

Sovmornar och tid för frukostbrickan igen

Äntligen är sommarlovet här och det finns tid för sovmornar och en lugn frukost. När jag var yngre hade jag aldrig några problem med att gå upp tidigt. Ända upp till tonåren kunde jag vara uppe klockan sju på helgdagsmornar, utan problem. Nu, nu är jag tröttare än någonsin. Kliver oftast upp runt 9-10 tiden, efter en si så där 10 timmars sömn. Sen kan jag ta en tupplur mitt på dagen i ca en timme också. Så här kan jag inte fortsätta. Lovar att rycka upp mig nästa vecka!

Frukostbrickan har fått komma fram igen. Den har nästan blivit en symbol för ledighet, för det är bara när jag är ledig som tiden och orken finns för att duka upp sin frukost på en bricka. En perfekt start på dagen, med turkisk yoghurt med hallon och linfrön, kokt ägg, några klyftor citron och en kopp starkt mocca kaffe. (Och ni som känner mig vet nog att det egentligen var 3 koppar kaffe som slank ner). Citronen kanske inte var det godaste att äta så där rakt uppochned till frukost, men den hade börja torka och jag tyckte det var dags att konsumera den. Och en c-vitamin boost är ju aldrig fel, eller?

Lyckligt lottad

Ofta blir man nog lite hemmablind och ser inte riktigt hur bra man egentligen har det. Tack och lov inser jag just för stunden hur fint allting är och vilken fantastisk plats vi bor på. Kanske beror det på att jag bott i en annan stad i fem års tid, och sedan flyttat tillbaka. Efter att ha flyttat tillbaka till stan ser jag allt med lite andra ögon och känner att jag kan uppskatta en hel del och lite till, som jag förut bara såg förbi. Bara runt husknuten finns en fantastisk å, mitt i stan, med en vacker park, och där, runt nästa knut, finns ett stort hav med massor av fina fiskar. Och allt är så lättillgängligt. Allt är bara en cykeltur bort, och även om jag ser hur vackert det är måste jag bli ännu bättre på att ta till vara på det.

Bara ett spökast bort finns kanske middagen serverad? Och stan bjuder på schyssta sommarkvällar för den som är svag för pittoreska vyer. Det är bara att ta för sig av härligheterna.

För min del är det bara energin som saknas just nu, men jag känner att den sakta kommer krypandes tillbaka. Om två dagar har jag ett välförtjänt sommarlov framför mig och då ska minsann stunderna tas vara på, in i minsta sekund.

Vi hörs!

När regnet öser ner....

Regnväder är inte så dumt som man kan tro. För när regnet öser ner kan man vara inne och baka delikata bullar istället. Sist jag bakade bullar var nog på kanelbullensdag, alltså i oktober. Så det var på tiden att det blev av igen.

Men när regnet öser ner vill man inte gå till affären och köpa de där ingredienserna som man saknar... som mjölk till exempel, som var mitt fall. Då googlar man istället och upptäcker att man minsann kan baka bullar utan mjölk. Mjölken kan man nämligen byta ut mot vatten samt ett ägg. Tack och lov har jag i alla fall som vana att alltid ha ett jästpaket liggandes i kylen, för jästen skulle varit svårare att ersätta. 

Ingredienser
50 gr jäst
150 gr smör
5 dl vatten
1 uppvispat ägg
0,75 dl socker
1,5 tsk kardemumma
1 tsk salt
12-15 dl vetemjöl

Kanel, socker, smör, pärlsocker och ägg till fyllning och dekoration.

Smält smöret i en kastrull på spisen (eller i micron om du äger en sådan) häll sedan på vatten och försök få det så nära fingervarmt som möjligt. Smula sönder jästen i en bunke och häll sedan på en del av degvätskan. Ha i salt, socker och kardemumma och blanda väl så att jästen rörs ut. Häll sedan på resten av vätskan samt det uppvispade ägget. Tillsätt sedan vetemjölet, lite i taget. Rör kraftigt så att glutentrådar bildas. Ca 12 deciliter mjöl bör vara lagom till första jäsningen. När degen är glansig och släpper från kanterna strör du lite mjöl runt den och låter den jäsa i övertäckt bunke, ca 30-45 min.

När den jäst klart delar du degen i 4 lika stora delar och börjar baka ut. Det finns många sätt att baka ut dem på, men jag föredrar nog ändå det traditionella snurrorna. 

Efter utbakning ska bullarna jäsa igen, ca 30 minuter. Sedan penslar du dem med ägg och strör på pärlsockret just innan gräddning. Grädda sedan i 250 C i 5-10 minuter (beroende på bullarnas storlek). Plåten skall vara i mitten av ugnen så att de får en jämn gräddning. Ta ut och låt svalna på bakgaller en stund.

Så... det här är bara en av alla fantastiska saker man kan göra när regnet öser ner!