Regn ute men sol i sinne

Denna sommar bjuder på exceptionellt dåligt väder. Regnet öser ned och jag gör mitt bästa för att hålla ordning i trädgården. Ogräset sprutat upp ur marken och vi har alla tänkbara sorter som man inte vill ha. Värst är kirskålen, brännässlorna och tistlarna. Sen har vi en fruktansvärt envis åkerfräken och den fasansfulla knölklockan. Ett framtidsmål, sisådär en 10 år framåt, är att ha utrotat de flesta av dem från trädgården... och med tanke på beståndet så är det kanske lite väl optimistiskt tänkt.

Igår kväll var jag ute i spöregnet och rev ogräs, täckte potatisen och klippte vresrosen. Trots det finns mycket mer att göra. Trädgårdsarbetet tar aldrig slut och jag älskar det. Växtstöd till bärbuskar skall byggas. Buskar ska ansas och rabatter grävas. Ett trädäck skall också byggas, med det överlåter jag till min käre fästman. Även om det är mycket att göra utomhus så tar vi det hela med ro. Det är vackert som det är just nu, men en hel del underhåll behövs.

Köksträdgårdens växter har tagit sig ordentligt, och jag dokumenterar och samlar kunskap för att utveckla odlandet. Mitt största problem är att jag sår alldeles för tätt, och sedan har jag jättesvårt för att gallra. Redan nu har jag insett att det är bättre att så både glesare och mindre mängd för att sedan så en andra eller varför inte en tredje gång av sommarprimörer så som rädisor, sallader och spenat.

Både spenaten och ruccolan gick i blom alldeles för tidigt och hade jag vetat att det skulle gå så fort hade jag gjort bäst i att så en fjärdedel så mycket, och sedan upprepa sådden. Nu fick jag rycka bort all spenat, och ruccolan har jag klippt ned blomstängerna på och hoppas kunna skörda ifrån ändå. Det som händer med ruccolan när den sticker iväg blom är att bladen blir mindre och mindre, och dessutom starkare. Spenaten däremot tappar både färg och spänst och smakar alls ingenting, så den gick inte att rädda. Men eftersom tiden från sådd till skörd var mindre än en månad så kommer jag hinna med två omgångar till innan frosten är här!

Sockerärtorna jag satt är som ett enda stort trassel, och det ska bli mycket spännande att gå på ärtjakt i denna djungel. Sorten heter 'Gigante Svizzero' och växer frodigt med röd-violetta blommor. Nästa år ska jag så dem i rader istället för i cirkel, och förhoppningsvis undvika denna röra.

Zucchinin står också i blom och som allt annat i denna köksträdgård så står den på tok för tätt. Ska försöka gräva bort någon planta och ge till bättre behövande.

Potatisen har också tagit sig fin och även den sitter lite väl tätt. Det är helt omöjligt att försöka kupa den, så istället har jag försökt täckt jorden med gräsmull och blast från rabarber och annat bladgrönt. Det täcker både knölarna och ger dem näring under förmultningen.

Uthuset står halvmålat i bakgrunden och bara väntar på bättre väder, så att vi kan sätta fart och måla klart dörrar och foder.

 Trotts tråkväder så kan jag inte låta bli att spatsera runt varv på varv i denna trädgård, vår trädgård!

Första skörden

Idag har vi njutit av en första skörd av sparrisen. Tänk att vi hade sådan tur att den fanns i trädgården, sparris tar ju annars flera år att etablera sig och ge skörd. Det enda vi gjort nu på våren är att rensa rent ytan från gräs, och gödslat lite. Vi har ingen aning om hur länge sedan den planterades, men vi vet att det inte var förra ägarna av huset som planterade den, utan ägarna innan dess.

Då jag läst att en längd på ca 25 cm är bästa skördningslängden så kunde vi idag skörda fem stycken. Men dessa fem sparrisar går inte att jämföra med de sparrisar man ser i grönsaksdisken i matbutikerna. Dessa var riktigt rejäla, med stora knoppar. Det är bara att jämföra med gräslöken eller bakpotatisen i bakgrunden så förstår man att de är stora. Man kan ju kanske tro att de skulle bli trådiga och torra när de var så stora, men det var då den godaste sparrisen jag någonsin satt tänderna i. Nu kan jag knappt vänta tills vi får skörda några fler. Och kanske måste vi sätta några fler sparrisplantor!

Får man bjuda på lite veganfika?

Allergitestningen fortsätter här hemma, nu i samrådan med BVC och med superkoll på innehållsförteckningar. Nu ska jag inte göra några misstag. Jag har insett att till och med buljong kan innehålla mjölkprodukter. Och allt sött som man ibland blir sugen på innehåller ju också mjölk, så häromdagen var jag tvungen att baka mig en mjölkfri kaka. Precis när jag dragit igång inser jag att äggen är slut, så då fick det bli en vegansk kaka. Hittade ett grundrecept på en sockerkaka med mandelmassa i, som jag sedan ändrade om helt så att den blev vegansk!

Vegansk sockerkaka - med marsipan och apelsin

Du behöver:
100 gr marsipan (eller mandelmassa)
1,5 dl havregrädde
3 dl socker
1,5 dl havremjölk
75 gr mjölkfritt margarin
rivet skal av en apelsin
4,5 dl vetemjöl
3 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
margarin och ströbröd till formen

Gör så här:
1. Sätt ugnen på 175 C och smörj och bröa en stor form, eller två mindre.
2. Riv ned marsipanen i en skål och tillsätt havregrädde och socker. Vispa till en jämn smet. Tillsätt finrivet apelsinskal.
3. Smält margarinet och tillsätt havremjölken så att det svalnar.
4. Blanda mjöl, bakpulver och vaniljsocker i en stor skål och häll i mjöl- och margarinblandningen. Tillsätt även marsipanblandningen och rör till en jämn smet.
5. Häll smeten i formen/formarna och grädda i nedre mitten av ugnen. Ca 30-40 min beroende på formens storlek. Kakan måste svalna rejält innan servering och är kanske bäst dagen därpå!

Hoppas det smakar!

Det spirar

Jag måste bara dela med mig av några trädgårdsbilder från igårkväll. Det är så otroligt vackert ute, och tänk att man blir lika förvånad över grönskan varje år!

Körsbärsträden är i full blom och i vinden ser det ut som att det snöar när de vita bladen virvlar runt.
Gräset har vi redan hunnit klippa några gånger, och förra helgen såg jag att sparrisen var på väg upp ur jorden. Varje gång jag går dit och tittar så har en ny knopp tittat upp ur jorden, och det ska bli ett väldans kalas när vi får skörda de första stängerna.

Tulpanerna som vi petade ner i jorden i mitten av oktober börjar slå ut, men tyvärr tar kirskålen och nunneörten över hela rabatten och döljer dessa skönheter. När tid finns får vi ta och rensa bort allt ogräs och ordna upp med lite härliga perenner. Jag vill ju ha lavendel i massor, och lite stockros och vallmo!

Mjölkfritt på prov

Här hemma är det sig likt, med en bäbis som vägrar sova, som inte vill äta mat utan bara amma, och som kräks i tid och otid. Jag har för en vecka sedan testat att äta mjölkfri kost, eftersom vi vill utesluta att han har någon intolerans eller allergi mot mjölkprotein. Klantig som jag är råkade jag äta ostkrokar utan att tänka efter, så lite klurigt blir det att utvärdera testet. Helst ska man ju testa mjölkfri kost i minst två veckor, för att både mamma och bebis ska få ur proteinet ur kroppen, så jag kommer i alla fall fortsätta en vecka till. Sedan testar vi att återinföra mjölkprodukter igen och ser vad vi får för reaktion. Jag tror nog inte att det är mjölken som är problemet, men det är bra att testa för att veta säkert.

Att äta mjölkfritt har gjort att jag testat nya produkter som ersättning för mejeriprodukter, vilket också kommer vara användbart som hemkunskapslärare. Jag har bara valt att testa havrebaserade produkter, eftersom soja också kan framkalla allergier. Jag måste säga att jag är positivt överraskad över urvalet i butikerna och bara man tänker efter och lagar från grunden så är det inte så klurigt.

En maträtt jag lagade som gick hem hos den lille, var fiskgryta med kokosmjölk, så jag tänkte dela med mig av receptet - passar utmärkt att mixa med ris till en 8 månaders!

Mjölkfri Fiskgryta

1 msk rapsolja
1/2-1 gul lök
2 morötter
2-3 vitlöksklyftor
1 bit färsk ingefära (ca 3 cm)
1 burk kokosmjölk
ett gäng räkor med skal
4 dl vatten
1/2 citron
broccoli (gärna frysta småbuketter)
400 gr MSC-märkt torsk i bitar
vitpeppar
(grönsaksbuljong, tomatpuré, soja och salt)

Skiva löken och strimla morötterna tunt, fräs sedan dessa i olja. Pressa ned vitlöken och riv ned ingefäran. Häll på kokosmjölken och låt puttra på svag värme. Undertiden kan du skala räkorna och lägga i en skål. Ta vara på räkskalet och hetta upp det i en kastrull, slå på vatten och låt koka till en smakrik, saltfri buljong!

Häll i buljongen i grytan och riv ned skal och pressa saften ur en halv citron. Tillsätt broccolin och fisken och låt koka tills fisken är tillagad, smaksätt med peppar. Lägg i räkorna precis innan servering.
Klart att servera till de små!

Till de vuxna: tillsätt grönsaksbuljongtärning, en klick tomatpuré och ev. lite soja eller salt)

Serveras med ris.

En köksträdgård växer fram

Det känns som att det var nyss som vi flyttade in i huset och började planera vår trädgård och drömma om våren. Och nu är det snart maj och vi är i full gång med anläggande av vår köksträdgård. Våren kom tidigt och vi har haft många fina dagar utomhus. Det har snickrats, ansats buskar, grävts, grävts och grävts och så målats lite gran.

Det hela började såklart med skisser inomhus, och sedan började vi måtta med stolpar, rep och brädor ute på plats för att få en känsla för hur vi ville ha det. Det första vi började med var att glesa ur ett buskage som växt sig lite för vitt och brett. Sedan knåpade vi ihop ett staket av grenarna, som blir en avgränsning för köksträdgården. Om allt gror som det skall så kommer det växa luktärt där till sommaren, så det får vi väl hoppas på!  

David åkte iväg och köpte virke, och en varm lördagskväll skruvade vi ihop odlingsbänkar, vilket gick på ett kick. Det är så härligt att det börjar bli varmt ute. Nu kan vi ha Olof sovandes i vagnen ute på kvällen medan vi pysslar i trädgården.

Odlingsbänkarna målade vi med tre lager rödfärg, sedan grävde vi bort gräset och luckrade upp jorden. I de olika bäddarna har vi gjord olika jordblandningar för att ge bra förutsättningar till det vi ska odla där.

Vi har tänkt lära oss lite mer om växelbruk för att utnyttja jorden och dess näring till fullo, vilket också är nödvändigt för att inte urlaka den eller skapa sjukdom.

Här är tre färdiga bäddar. Den fjärde, sista, som vi bland annat ska ha jordgubbsplant i, är inte helt fylld än, först ska jag läsa på om vilken jordmån som är bra för ändamålet.









Potatislandet är också klart, och nu väntar vi bara på att vår sättpotatis ska få fina groddar.

För bara någon dag sedan låg det berg av grästuvor kring land och odlingsbänkar, men nu har vi röjt upp och det börjar likna det vi tänkt oss-

För varje dag växer nya ideér fram, och det vi byggt upp hittills har vi nästan enbart skapat av material som vi hittat i uthuset eller i trädgården. Under grävarbetet har flertalet kantstenar dykt upp, och likaså några stenplattor. Det enda vi köpt material till är odlingsbänkarna, och lite markduk för att förhindra ogräs från att ta över landen.

På Davids önskemål har vi valt potatissorten asterix. Ett mycket vist val må jag säga, då jag nyligen läste i ett test att den gav bäst avkastning av de testa sorterna och den hade bra motståndskraft mot sjukdomar. Kanske ska vi även köpa sättpotatis av en tidigare sort, men tiden är knapp, så får se om det blir av.  Som ni ser har asterixarna börjat få grodd, så till helgen åker de ner i jorden. Först ska vi bara kontrollera att jorden är över +7 grader, annars finns risk att den ruttnar bort.

Jag måste bara säga att oj så kul det är med egen trädgård. Jag vet ju sedan innan att det är ett av mina stora intressen, men att det skulle vara så här underbart och tillfredsställande hade jag ingen aning om. Så har jag tid att sitta inne vid datorn ibland så lovar jag att uppdatera lite vad som händer bland odlingarna.

Tack för mig och på återseende!

Hallen med den ljuvliga tapeten

Under sportlovet var vi flitiga med att fixa till vår hall. Ända sedan vi flyttat hit, för 5 månader (!)  sedan så har jag längtat efter att göra något åt hallen. Det har inte funnits plats för någon förvaring, och tillika började golvet bli förstört av att vi drog in barnvagnen på de obehandlade träplankorna.

Här kommer lite bilder på hur det blev.

David har byggt ett skoställ som man också kan använda som bänk för att knyta på sig skorna. 

Sedan satt vi upp bröstpanel för att kunna hänga kläder bakom dörren, utan att tapeten blir nersmutsat. Och så har var och en fått en varsin låda för förvaring av vantar, mössor och allehanda halsdukar. 

När vi målat panelen tyckte vi att det såg rent förskräckligt ut mot den gul-beiga tapet som satt där innan, så då blev det till att byta tapet också.

Jag tog med en målarsticka med både golv- och panelfärg och gav mig i väg till en tapetaffär. Och nog tyckte personalen att vi börjat i fel ende. Först väljer man ju tapet, sedan väljer man en färg som matchar den tapet man gillar. Men med vår vanliga röta så hittade vi ju såklart en tapet som stämde fint i färg. Sandbergs Vera, som jag gått och suktat efter, och som var upp till diskussion om den skulle få klä väggarna i sovrummet, passade tydligen perfekt med vårt färgval.

Tapeten fick jag från början nys om från Underbara Claras blogg, det kanske ska nämnas.

Här är lite bilder på hur det såg ut under rusten, och även innan golvet målades. Först målade vi golvet med spärrgrund för att inte kvistar skulle slå igenom i färgen, och sedan två lager golvfärg i gammaldags gråblå ton. Helt klar är vi inte med renoveringen... än så länge har bara farstun fått tapet på väggarna, resten av hallen är fortfarande ogjord. Och den obarnvänliga trappen ni ser på bilden, den ska bort, och min far kommer hjälpa oss att bygga en ny, med räcke och rätt placering!


Så nu är ännu ett golv krypvänligt i huset. Här på bilden ser man ådringarna i träet. Innan fastnade man lätt i dessa och slet upp stickor. Men nu har några lager färg bundit in det hela fint. Och jag gillar att man fortfarande ser den fina strukturen!

Och självklart har vi mumin-mamman och mumin-pappan som vakar över oss. De står så fint och poserar vid timmerväggen.

Det var förra ägarna som tog fram en bit av timmerväggen i hallen, vilket blir en trevlig kontrast till både tapet och golv. Visst drar det lite kallar mellan dessa stockar, men det kan det ju vara värt. Och som ni ser på bilden nedan så har vi dubbla dörrar in till farstun för att hålla kylan ute. När innerdörren hängs av så är det vår på riktigt!

Jag ska måla hela världen...

De senaste veckorna har jag målat, och målat, och målat. Byrå, golv, panel, skoställ, en dörr... ja, penseln har gått varm här hemma. Och vi är så nöjda med resultaten. Lite färg kan förändra så mycket.

Ett litet sidoprojekt är denna gamla furubyrå som jag haft på min rum hemma hos föräldrarna sedan jag var 10 år gammal. Nu har den fått nytt liv med en ljusgrön färg som matchar tapeten i sovrummet. Dessvärre tycker jag den skär sig mot golvfärgen, men man kan ju inte tänka på allt. Spegeln är förresten ett trevligt auktionsfynd för 90 kr.

Det större projektet som vi donat med under sportlovet är att renovera hallen. Tanken med hallrenovering var att få en mer funktionell hall, med mer förvaring, mer avhängningsmöjligheter samt ett golv som är enklare att hålla rent. Bilder kommer framöver. Jag kan avslöja att det går i blått, både på väggar och golv... ojojoj.

God fortsättning, gott nytt, och hej vad tiden går!!

Julen är över, lika så nyår och vi har knatat en bra bit in i januari... och jag har inte bloggat på nästan en månad. Den lilla bebin som inte är så liten längre sover så dåligt på natten, vaknar gärna sju gånger och gnäller, skriker och gnyr. Därför finns det ingen energi över till bloggande. Tänker dock lägga upp lite bilder från den gångna månaden.

Det blev fjärde advent och vi tog in granen och klädde den. Olof sov nöjt på soffan till tonerna av Ralph Lundstens "Legend of Joy".

Olofs första jul firades i vårt hus med både familjen Häll-Segetorp och familjen Vahlund. Otroligt mysigt att vara samlade här hemma. (Om någon misstycker om att vara med på bild så säg till!)

Olof blev fyra månader och vi började introducera mat, vilket också verkar vara orsaken till att han sover sämre. Helst vill jag bara gå tillbaka till helammande för det är ju så praktiskt, men han är lite för lång- och tung för sådan kost. Så vi fortsätter introducera nya smaker.

Och vintern kom tack och lov tillbaka, så nu är det ljust och härligt ute och vi försöker utnyttja dygnets ljusa timmar till att hänga utomhus. Så förra helgen skottade vi upp en grillplats längst ned på gården och hade lite grillmys med mina föräldrar.

Ja, det är väl vad som hänt den senaste tiden. Tröttheten gör dock att man gör allt på en lägre växel...det som jag förut han med på en dag kan nu ta en vecka. Men det är väl som det ska med små barn!