det är så jag brukar kunna se det. Men det här året började knaggligt, det är allt jag tänker säga. Möjligheter blev till omöjligheter. Men nu har jag äntligen landat, och därför fick jag plötsligt lust att slänga upp några bilder från vår nyårsafton.
Nyårsafton firade i (nästan) sedvanlig ordning hos mina svärföräldrar. Där blev det en hejdundrandes trerättersmiddag, där vi i varsitt par stod för en varsin rätt. Jag och David fick förrätten på vår lott, och vågade inte annat än att slå till på en hummersoppa och med en getostbruschetta som tillbehör.
Mången timmar lades ned på denna rätt, då vi gjorde både hummerfonden och brödet själva. Och det var inget som behövde ångras.
Efter den stadiga middagen började 12-slaget närma sig och vi gick ut för att skåla och skicka upp japanska lyktor, biodynamiska sådana, så att de inte påverkar djur och natur när de faller ner. På dessa lyktor hade vi skrivit diverse önskningar och hälsningar till rymdens alla hörn.
Sådana här aktiviteter gör mig smått lyrisk, för det känns så förväntansfullt och hoppfullt på något vis. Men allt hopp och visa ord försvann någonstans på vägen....
All förväntan fastnade i ett buskage och jag kände att hoppfullheten brann upp på samma gång. Några krassliga dagar följde, inte på grund av detta, men det är ju lätt att leta symbolik och syndabockar. Nu har jag åter en positiv syn på det kommande året, och förväntningarna är på topp. En drös med nyårslöften har alltid varit min starka sida, och likaså är det i år.
Sen hur de följs och uppfylls, det är en annan femma...
men gott nytt år allesammans, 2013 här kommer jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar