Azorerna - borta otroligt bra, men hemma bäst.

Hur härligt vi än har haft det, måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Det lilla uttrycket "borta bra med hemma bäst" stämmer då alltid in för mig. Den här sommaren har vi då varit borta mest hela tiden. Dagarna vi har sovit i vår egen säng når nog inte upp till tvåsiffrigt antal ens.
 

Azorerna, eller ja, Sâo Miguel som vi var på, var helt magiskt. Naturen var otroligt vacker och klimatet tropiskt. Ovan har vi de "kända" cetes sitades, som betyder tvillingsjöarna, vilket ligger i en gammal vulkankrater på höga höjdmetrar. Vi ömsom cyklade och gick upp till denna vackra plats, och sedan slingrade vi oss längs serpentinvägar ner till sjöarna för att avnjuta en lunch på en strandkant.

Det är ett av de mest ansträngande träningspassen jag varit med om, speciellt i den tropiska värmen och med solen i zenit. Jag tror det blev nästan 6 mil sammanlagt den dagen, med extrem lutning. Och nerförsbackarna på hemvägen blev så branta att man ständigt fick hålla in handbromsarna.   

Hur som helst så var det sagolikt vackert och jag är glad att vi gjorde en kraftansträning för att ta oss till sjöarna för fots och med cykel. Att åka tid med buss skulle gjort att man missade många vackra vyer.

 
På tillbaka vägen stannade vi kort till vid en tredje sjö. Det komiska är, att jag efter resan återfinner samma vy i Gudrun Sjödéns senaste klädkatalog, som jag fann i brevlådan då vi kom hem.   

En annan dag tillbringades ute till havs där vi fick se valar och delfiner. Delfinerna imponerade verkligen på mig, och jag var glad att vi hade den dära undervattenskameran med oss.

Sen fick vi se åtta kaskelotvalar. Otroligt häftigt. Speciellt när de dök ner under ytan så man fick se den magnifika stjärtfenan. 

Och självklart hängde vi på stranden och solade, hoppade i vågor, och snorklade bland lavastensklippor. Och jag lyckades, eller ja, råkade, bli bränd av en Azorisk giftmanet, något jag fortfarande har kvar brännmärken av.

Och vi besökte Antonio Borges park som låg i Ponta Delgada, vilket var staden i bott i under vår vistelse. Där i parken fanns detta häftiga träd. Jag försvinner helt bland detta virrvarr av rötter.

Och så åts såklart ett antal kulinariska rätter. Mycket fisk och skaldjur. Gott!

Så var vi då som sagt äntligen hemma igen. Mycket har vi upplevt, och jag hoppas att jag vilken dag som helst vaknar upp och känner mig redo för en ny termin och nya elever. Snart är det dags att gå tillbaka till vardagen igen, vilket som tur är också har sin charm!