Det där med att laga mat på ett portabelt gasolkök...

En av alla tjusningar med uteliv är, enligt mig, själva matlagningen. Andra ser det nog som ett nödvändigt ont, men för mig är det rena nöjet. Så behändigt att kunna få varmlagad mat när man känner för det, eller varför inte en kopp nykokt kaffe på stranden?

 
Vi har ett litet portabelt gasolkök med oss när vi hajkar runt, en sån´där brännare som fästs direkt på en liten gasoltub, och enbart med den och några gamla kokkärl från ett trangiakök kan man tillreda allehanda rätter.

En favorit blev "pannkaksbrödet", vilket kom till av en ren slump. Innan vi drog iväg fick jag en bild i huvudet om hur vi kunde steka pannkakor och plocka smultron att äta, och därför köpte jag någon sorts pannkaksmix där enbart vatten behövdes tillsättas. Men en sak som inte gick att tillaga på detta kök, var just pannkakor. Värmen blev för koncentrerad på en punkt och aluminiumpannan sög åt sig smeten som en svamp suger i sig vatten. Så det blev inga pannkakor för vår del.

Det där kilot med pannkakspulver bars runt i åtskilliga mil, och jag kände mig bitter över att det inte gick att använda. Men vaknade då en morgon och fick en snilleblixt, tyckte jag. Gröt och nyponsoppa kändes inte så lockande den morgonen och därav kom jag på att det kanske gick att baka bröd på pannkaksmixen. Sagt och gjort. Blandade i lite vatten i mixen och knådade till en smidig deg. Sedan plattade jag ut degen till två platta kakor och mjölade in dem på ytan så att de inte skulle bränna fast. Aluminiumpannan kunde nu, med en kastrull ovanpå, användas som en ugn istället.

Medan bröden svalnade stekte vi på sparris och chili i rikligt med olja, som vi sedan lade som fyllning i en brödklämma.

Det enda jag kan tycka är besvärligt när man lagar mat på ett campingkök är nog att man bara har en platta att laga på. Maten måste tillredas i omgångar och det där med tajming får en helt annan innebörd. Jag gjorde brödet först, som fick ligga och svalna lite, sedan tog jag och kokade morgonkaffet, som ändå måste stå en stund för att sjunka och dra i sig smak. Sist stektes sparrisen, vilket gick oerhört fort eftersom den fullkomligt badade i olja. Så allt var ändå "klart" att avnjutas samtidigt. 

Och det blev en riktigt god och energirik frukost, en sådan som man behöver när man vandrar 6-10 timmar på en dag!