Det är ju ändå insidan som räknas...

Nu i veckan har jag och David småpysslat lite med lägenheten igen. David har till min stora glädje fixat listerna i köket. Att få dit de där sista listerna efter att man har lagt nytt golv är något som tenderar att bli liggandes i luften om man inte tar tag i det på en gång. För oss tog det ett år innan de var på plats, och hallen saknar fortfarande lister.... och en tröskel. Det tar vi en annan dag, vi är i alla fall på god väg.

Vi tog också gemensamma tag och målat insidan på köksskåpen. Tidigare var det bara någon form av omålad spånskiva, och tänk vilken stor skillnad lite färg då kan göra. Det kan tyckas onödigt att måla insidan på skåp som mestadels är stängda, men i och med denna lilla ansträngning kommer vi nog båda hålla bättre ordning i köksskåp och lådor.

När vi flyttade in i lägenheten fyllde vi bara på skåpen allt eftersom, utan närmare eftertanke, och snabbt blev det förstås kaos på hyllorna. Men nu har var sak sin plats, och det ser så trevligt ut att vi nästan övervägde att ta bort luckorna... haha.

Färgen vi målat med är bara vanlig vattenbaserad lackfärg, i antikvit kulör. För möbler och ting som är inomhus föredrar jag verkligen vattenbaserad färg. Den är lätt att arbeta med, torkar snabbt, och penslarna kan sköljas av med vanligt vatten. Fantastiskt!

Sovmornar och tid för frukostbrickan igen

Äntligen är sommarlovet här och det finns tid för sovmornar och en lugn frukost. När jag var yngre hade jag aldrig några problem med att gå upp tidigt. Ända upp till tonåren kunde jag vara uppe klockan sju på helgdagsmornar, utan problem. Nu, nu är jag tröttare än någonsin. Kliver oftast upp runt 9-10 tiden, efter en si så där 10 timmars sömn. Sen kan jag ta en tupplur mitt på dagen i ca en timme också. Så här kan jag inte fortsätta. Lovar att rycka upp mig nästa vecka!

Frukostbrickan har fått komma fram igen. Den har nästan blivit en symbol för ledighet, för det är bara när jag är ledig som tiden och orken finns för att duka upp sin frukost på en bricka. En perfekt start på dagen, med turkisk yoghurt med hallon och linfrön, kokt ägg, några klyftor citron och en kopp starkt mocca kaffe. (Och ni som känner mig vet nog att det egentligen var 3 koppar kaffe som slank ner). Citronen kanske inte var det godaste att äta så där rakt uppochned till frukost, men den hade börja torka och jag tyckte det var dags att konsumera den. Och en c-vitamin boost är ju aldrig fel, eller?

Lyckligt lottad

Ofta blir man nog lite hemmablind och ser inte riktigt hur bra man egentligen har det. Tack och lov inser jag just för stunden hur fint allting är och vilken fantastisk plats vi bor på. Kanske beror det på att jag bott i en annan stad i fem års tid, och sedan flyttat tillbaka. Efter att ha flyttat tillbaka till stan ser jag allt med lite andra ögon och känner att jag kan uppskatta en hel del och lite till, som jag förut bara såg förbi. Bara runt husknuten finns en fantastisk å, mitt i stan, med en vacker park, och där, runt nästa knut, finns ett stort hav med massor av fina fiskar. Och allt är så lättillgängligt. Allt är bara en cykeltur bort, och även om jag ser hur vackert det är måste jag bli ännu bättre på att ta till vara på det.

Bara ett spökast bort finns kanske middagen serverad? Och stan bjuder på schyssta sommarkvällar för den som är svag för pittoreska vyer. Det är bara att ta för sig av härligheterna.

För min del är det bara energin som saknas just nu, men jag känner att den sakta kommer krypandes tillbaka. Om två dagar har jag ett välförtjänt sommarlov framför mig och då ska minsann stunderna tas vara på, in i minsta sekund.

Vi hörs!

När regnet öser ner....

Regnväder är inte så dumt som man kan tro. För när regnet öser ner kan man vara inne och baka delikata bullar istället. Sist jag bakade bullar var nog på kanelbullensdag, alltså i oktober. Så det var på tiden att det blev av igen.

Men när regnet öser ner vill man inte gå till affären och köpa de där ingredienserna som man saknar... som mjölk till exempel, som var mitt fall. Då googlar man istället och upptäcker att man minsann kan baka bullar utan mjölk. Mjölken kan man nämligen byta ut mot vatten samt ett ägg. Tack och lov har jag i alla fall som vana att alltid ha ett jästpaket liggandes i kylen, för jästen skulle varit svårare att ersätta. 

Ingredienser
50 gr jäst
150 gr smör
5 dl vatten
1 uppvispat ägg
0,75 dl socker
1,5 tsk kardemumma
1 tsk salt
12-15 dl vetemjöl

Kanel, socker, smör, pärlsocker och ägg till fyllning och dekoration.

Smält smöret i en kastrull på spisen (eller i micron om du äger en sådan) häll sedan på vatten och försök få det så nära fingervarmt som möjligt. Smula sönder jästen i en bunke och häll sedan på en del av degvätskan. Ha i salt, socker och kardemumma och blanda väl så att jästen rörs ut. Häll sedan på resten av vätskan samt det uppvispade ägget. Tillsätt sedan vetemjölet, lite i taget. Rör kraftigt så att glutentrådar bildas. Ca 12 deciliter mjöl bör vara lagom till första jäsningen. När degen är glansig och släpper från kanterna strör du lite mjöl runt den och låter den jäsa i övertäckt bunke, ca 30-45 min.

När den jäst klart delar du degen i 4 lika stora delar och börjar baka ut. Det finns många sätt att baka ut dem på, men jag föredrar nog ändå det traditionella snurrorna. 

Efter utbakning ska bullarna jäsa igen, ca 30 minuter. Sedan penslar du dem med ägg och strör på pärlsockret just innan gräddning. Grädda sedan i 250 C i 5-10 minuter (beroende på bullarnas storlek). Plåten skall vara i mitten av ugnen så att de får en jämn gräddning. Ta ut och låt svalna på bakgaller en stund.

Så... det här är bara en av alla fantastiska saker man kan göra när regnet öser ner!

   

My mate - Yerba Mate

Ikväll har jag haft en underbart skön kväll, en sådan kväll som jag önskar, och föreställer mig att jag kommer att ha, de kommande två månaderna. En kväll utan arbete, en kväll utan oro. Betygen är satta och terminens återstående lektioner äro planerade. Jag är ledig. Ett vakuum uppstår. Jag har nästan glömt vad man gör när man är helt ledig. Efter middagen spenderades kvällen därför i soffan, med en kopp stärkande yerba.  

Om ni inte hört talas om yerba mate tidigare kan jag informera om att det är en te-dryck från sydamerika. Den avnjuts bäst som på bilden ovan, i en kalebass med en bombilla som silar bort tebladen. Yerba mate kommer från järnekssläktet, och hela kvistar och blad används för att framställa teet.

Yerba mate sägs vara rena hälsodrycken, och där av anledningen till att jag först provade på det. Teet är otroligt rikt på antioxidanter, det har även en lugnande effekt och hjälper kroppen att syresättas lättare. Studier har även gjorts då resultat visat att yerba mate ökar mängden av det goda kolesterolet HDL, som i sin tur minskar det onda, LDL-kolesterolet.

Och för mig som är koffeinberoende innehåller mate även koffein. Men det positiva med det hela är att koffeinet finns i relativt små mängder, och drycken innehåller mer teobromin och teofyllin istället. Dessa har samma uppiggande effekt som kaffe, men utsätter inte kroppen för samma stress och påfrestning som kaffe kan göra.

Och som om det här inte var nog, innehåller mate även kalium, magnesium och mangan.

Kalebassen och bombillan är också fina 25-års presenter. Kalebassen är alltså själva koppen man dricker ur, och den är gjord av en växt som är som en typ av prydnadspumpa med hårt skal, som sedan gröps ur och "behandlas" för att kunna hålla det varma teet. Bombillan är sedan sugröret som också fungerar som sil, då teet ligger löst i koppen.

Det här var en present som jag önskade mig eftersom jag tyckte det kändes "viktigt" att kunna avnjuta yerba maten på sitt traditionella vis, även om det skulle gå bra med en vanlig kopp och tesil.

Har du tur kan du hitta yerba mate i en hälsokost, men det är ganska ovanligt, och framför allt så är tillbehören svåra att få tag i. Även om det här var en present så vet jag att det är beställt från Yerba.se, där kan du hitta flertalet olika teer, kalebasser och bombillas.


Och jag vill inte att ni ser det här som någon form av smygreklam. Jag tycker yerba mate är ett fantastiskt te, och bara känslan av att få dricka det med "sugrör" och en urgröpt "frukt" gör det ännu bättre. Så det här är enbart en rekommendation från mig!

En fantastisk present... och den gudomliga nässelpastan.

När jag fyllde 25 år fick jag massor med fina presenter. En av alla fina presenter jag fick var en pastamaskin. Och idag var det äntligen premiärdags för den. Och vad passar då bättre i dessa gröna tider, än att slänga i lite nässlor i pastadegen? En fullkomlig succé blev det, om man frågar de inblandade.

Nässelpasta
När vi gjorde nässelpastan följde vi bara ett recept för spenatpasta, men istället för spenat hade vi i nyplockade nässlor istället. 

Ingredienser, ca 4-6 port.
3 ägg
150 g förvällda och avrunna nässlor
1, 5 - 2 cup durumvete
0,5 cup vetemjöl
0,5 tsk salt

Steg ett är att mixa nässlorna med äggen, med en stavmixer eller någon form av matberedare. Det är väldigt viktigt att nässlorna du använder är riktigt avrunna, annars kommer du behöva mer mjöl än vad som anges ovan. Mixa allt till en slät smet.

I en skål vid sidan om blandar du mjölen och saltet. Sedan häller du ut detta på en rengjord diskbänk och häller sedan äggsmeten över, vilket du arbetar samman till en smidig deg. Degen ska vara ganska hård och lite lätt klibbig, inte kletig. Fyll på med mer mjöl för rätt konsistens. När du fått till den konsistens du önskar fortsätter du arbeta degen ca 5 minuter. Efter det låter du den vila i ca 20-30 minuter.

Dela upp degen i ca 8 bitar. Det gör du för att få lagom stora bitar att pressa genom pastamaskinens valsar. Gör du färre bitar kommer det bara bli mer ohanterligt. Jag antar att alla pastamaskiner fungerar lite olika, men den jag fick har nio olika steg för att kavla ut degen så tunt som möjligt. Så först kavlas degen ut till långa tunga längder, sedan kan man välja om man vill göra smala spaghetti eller tagliatelle. Eftersom vi hade nässlor i degen tänkte vi att det var smidigast att göra lite bredare pasta så som tagliatelle, så att den håller ihop bättre då.

Allt eftersom vi blev klar med pastan lade vi den raklång på ett bakplåtspapper för att torka till lite medan resten av degen "bakades ut".

När allt kavlande och skärande är färdigt behöver pastan bara kokas några minuter i saltat vatten, sedan är den redo att avnjutas.

Hemmagjord pasta som denna gör sig riktigt bra med bara en klick smör, salt och peppar. Eller varför inte olivolja och pressad vitlök om du har det hemma. Oavsett hur så blev det en gudomligt god pasta, och efter det här kommer jag  nog sällan köpa pasta i butik. Hädanefter är det hemmagjort som gäller!

Odlingsdrömmar

I helgen har jag och David upprättat ett trädgårdsland på tomten i stugan. Längtan efter att få odla och framförallt sedan att få skörda blev för stor, så vi bestämde oss hastigt i mitten på veckan att köpa på oss lite fröer samt sättpotatis. Det som kommer att bli klurigt är att hålla plantorna vid liv, då vi inte kan vara i stugan och vattna grödorna så ofta. Men vi får helt enkelt hålla tummarna för perfekta väderförhållanden med både sol och regn i lagom dos.

Jorden i stugan är ganska lerig och kompakt, så eftersom vi ville odla morötter och rödbetor var det bäst att bygga en odlingsbädd och blanda upp en mer sandhaltig jord i den. Tidigt på förmiddagen drog vi igång, för det här var ett riktigt heldagsprojekt... eller egentligen tvådagars-projekt.

En av alla härliga saker med stugan är att det finns så mycket bra-att-ha grejer sparade. Så brädor, spik och verktyg var bara att skramla ihop, sedan var byggandet igång.  

 Så här såg landet ut innan vi började gräva, här har vi bara börjat mäta ut vart vi vill ha vår odlingsbädd. För många år sedan var det här ett gediget potatisland, där farfar odlade mandelpotatis bland annat, men nu har det sedan många år stått obrukat och hade växt igen rejält med både gräs, kirskål och brännässlor.

Eftersom jorden var kompakt och med alla dessa växtrötter bestämde vi oss för att gräva ut rejält innan vi ställde ner odlingsbädden. Jag föredrar verkligen vardagsmotion som denna: att gräva en hel dag i trädgården, framför att träna inomhus i ett svettigt gym (även om det vissa dagar har sin charm också). Våra ryggar fick vad de tålde i alla fall, och nu sitter jag här med en härlig träningsverk som bränner.

När vi grävt de djup vi önskat täckte vi hela botten med plast, för att förhindra rötter att komma upp från undersidan, och även för att förhindra vår fina jordblandning att sticka iväg ner i marken. Plasten fäste vi med små nubb i träramen, om med benen som odlingsbädden står på fick vi nog ändå ihop ett djup på ca 55 cm. och längre morötter än så tror jag inte att vi får!

Bädden fyllde vi med lite av den jord vi grävt upp, noga gallrad, samt med stora mängder sand och sedan planteringsjord. Oj, så många liter det gick åt. Där sådde vi sedan morötter och rödbetor i raka rader, samt brytbönor, men dessa fick vi så dagen efter eftersom vi glömt lägga fröna i blöt dagen innan.

När odlingsbädden var klar gick vi raskt vidare med grävandet, och trollade då fram en potatisåker i miniformat. Här gick alla våra sista krafter åt, men oj så nöjda vi var över resultatet.

Efter ett sådant här dagspass smakade det extra bra med grillat och ett glas vin i kvällssolen.

På dag två i trädgårdslandet byggdes en spaljé till brytbönorna. Solrosfrön slängdes ned lite här och där på tomten, och de sista av nässlorna rensades bort.

Och nässlorna, de står nu och drar till sig i en hink med vatten, och kommer bli en härlig näringsrik gödning tills nästa gång vi kommer upp till stugan. Tills dess hoppas vi på att naturen sköter sitt och ger vår odling både sol, värme och regn. Jag håller tummarna!

Kirskålspaj med chili och vitlök

Kirskål är fantastiskt användbart. Som ni sett tidigare så är den juste att stuva, att ha som sallad, och det fungerar också bra att göra pesto på. Kan också vara ett komplement till koriander.

Något annat jag provat är att använda den som pajfyllning, vilket var fantastiskt gott.

Bäst är det att plocka skotten som precis kommit upp, då är de som godast. Och även tänka på att skölja dem väl. Jag valde att smaksätta kålen med vitlök, rödlök och chili, som jag stekte på tillsammans i olja.

Pajskalet hade jag förberett innan och låtit stå kallt i kylen en halvtimme. Ofta när jag lagar matpajer brukar jag välja att använda någon form av fullkornsmjöl till pajdegen, både för att det är nyttigare och ger lite mer smak. Den här gången fick det bli fullkornsdinkel.

Efter att jag haft i den stekta kirskålen i formen hällde jag över en simpel äggstanning och toppade med skivade palsternackor och lite riven cheddar. Sedan in i ugnen tills allt fått fin färg och tills äggstanningen var färdiggräddad.

Och pajen avnjöts passande nog i naturen också, på en härlig grillkväll i goda vänners lag. 
Det är bara att tacka och ta emot av det naturen erbjuder!

Ett litet steg närmre...

Jag vet inte om ni har förstått det, men en av mina största drömmar är att vara självförsörjande med den mesta av maten vi äter och även andra saker. Som vi bor och lever idag är drömmen inte helt nära, men vi gör vårt bästa när stunderna ges. Under Kristi himmelsfärds-helgen hade vi en helt underbar tid i stugan, med fiske, björksiraps-tillverkning och lite annat skoj. Bland annat lagade vi mat utomhus med livsmedel vi till största del plockat och fångat själva.

Kvällen innan hade vi fått fina fiskar, både harr och abborre, som vi rensade och saltade på så att de fick dra i sig under natten. Sedan plockade vi på oss kirskål och brännässlor, som växer i drivor bara runt knuten på stugan. Av detta trollade vi fram en, enligt mig, superb måltid, med den fantastiska "kolbulle-panna" jag fick i födelsedagspresent av David.

Eldstaden byggde vi upp själv med lite "bra att ha grejer" som vi hittade bakom uthuslängan. Ett lock till en gammal metallsoptunna och någon form av träram blev en perfekt utomhusgrill. Man tager vad man haver!

Brännässlorna och kirskålen fräste vi i smör, tillsammans med vitlök och rödlök, för att sedan hälla på en rejäl skvätt grädde och stuva den. Grädden var vi dock tvungen att köpa, lika så löken, men i framtiden vore det coolt att ha en get som man kan få mjölkprodukter ifrån.

När stuvningen var klar stekte vi på fisken i flammande eld så att den fick en härlig yta.  Sedan var måltiden färdig att avnjutas.

Låt mig presentera: Stekt harr- och abborrssida med gräddig nässel- och kirskålsstuvning, serverat med färska kirskålsskott.

Och som jag längtar till den dagen då var och varannan måltid kan tillagas på mat som man plockat eller odlat själv. Det här är i alla fall ett litet steg i rätt riktning...

Jag tror jag har nässelfeber...

Kanske är ni trött på nässlor vid det här laget, men det är inte jag. Nässeldagen avrundas med en daiquiri gjord på nässlor. Oväntat?

Om du vill ge det ett försök:

Mixa 3 cl lime juice, 3 cl sockerlag, 8 cl ljus rom, en näve förvällda kylda nässlor och en skvätt äggvita. Det kan eventuellt behövas lite kallt vatten också, om du inte vill ha den för tjock. Häll upp på passande glas, med några iskuber i. Dekorera med en limeklyfta och ett nässelskott.