Regn ute men sol i sinne

Denna sommar bjuder på exceptionellt dåligt väder. Regnet öser ned och jag gör mitt bästa för att hålla ordning i trädgården. Ogräset sprutat upp ur marken och vi har alla tänkbara sorter som man inte vill ha. Värst är kirskålen, brännässlorna och tistlarna. Sen har vi en fruktansvärt envis åkerfräken och den fasansfulla knölklockan. Ett framtidsmål, sisådär en 10 år framåt, är att ha utrotat de flesta av dem från trädgården... och med tanke på beståndet så är det kanske lite väl optimistiskt tänkt.

Igår kväll var jag ute i spöregnet och rev ogräs, täckte potatisen och klippte vresrosen. Trots det finns mycket mer att göra. Trädgårdsarbetet tar aldrig slut och jag älskar det. Växtstöd till bärbuskar skall byggas. Buskar ska ansas och rabatter grävas. Ett trädäck skall också byggas, med det överlåter jag till min käre fästman. Även om det är mycket att göra utomhus så tar vi det hela med ro. Det är vackert som det är just nu, men en hel del underhåll behövs.

Köksträdgårdens växter har tagit sig ordentligt, och jag dokumenterar och samlar kunskap för att utveckla odlandet. Mitt största problem är att jag sår alldeles för tätt, och sedan har jag jättesvårt för att gallra. Redan nu har jag insett att det är bättre att så både glesare och mindre mängd för att sedan så en andra eller varför inte en tredje gång av sommarprimörer så som rädisor, sallader och spenat.

Både spenaten och ruccolan gick i blom alldeles för tidigt och hade jag vetat att det skulle gå så fort hade jag gjort bäst i att så en fjärdedel så mycket, och sedan upprepa sådden. Nu fick jag rycka bort all spenat, och ruccolan har jag klippt ned blomstängerna på och hoppas kunna skörda ifrån ändå. Det som händer med ruccolan när den sticker iväg blom är att bladen blir mindre och mindre, och dessutom starkare. Spenaten däremot tappar både färg och spänst och smakar alls ingenting, så den gick inte att rädda. Men eftersom tiden från sådd till skörd var mindre än en månad så kommer jag hinna med två omgångar till innan frosten är här!

Sockerärtorna jag satt är som ett enda stort trassel, och det ska bli mycket spännande att gå på ärtjakt i denna djungel. Sorten heter 'Gigante Svizzero' och växer frodigt med röd-violetta blommor. Nästa år ska jag så dem i rader istället för i cirkel, och förhoppningsvis undvika denna röra.

Zucchinin står också i blom och som allt annat i denna köksträdgård så står den på tok för tätt. Ska försöka gräva bort någon planta och ge till bättre behövande.

Potatisen har också tagit sig fin och även den sitter lite väl tätt. Det är helt omöjligt att försöka kupa den, så istället har jag försökt täckt jorden med gräsmull och blast från rabarber och annat bladgrönt. Det täcker både knölarna och ger dem näring under förmultningen.

Uthuset står halvmålat i bakgrunden och bara väntar på bättre väder, så att vi kan sätta fart och måla klart dörrar och foder.

 Trotts tråkväder så kan jag inte låta bli att spatsera runt varv på varv i denna trädgård, vår trädgård!

Första skörden

Idag har vi njutit av en första skörd av sparrisen. Tänk att vi hade sådan tur att den fanns i trädgården, sparris tar ju annars flera år att etablera sig och ge skörd. Det enda vi gjort nu på våren är att rensa rent ytan från gräs, och gödslat lite. Vi har ingen aning om hur länge sedan den planterades, men vi vet att det inte var förra ägarna av huset som planterade den, utan ägarna innan dess.

Då jag läst att en längd på ca 25 cm är bästa skördningslängden så kunde vi idag skörda fem stycken. Men dessa fem sparrisar går inte att jämföra med de sparrisar man ser i grönsaksdisken i matbutikerna. Dessa var riktigt rejäla, med stora knoppar. Det är bara att jämföra med gräslöken eller bakpotatisen i bakgrunden så förstår man att de är stora. Man kan ju kanske tro att de skulle bli trådiga och torra när de var så stora, men det var då den godaste sparrisen jag någonsin satt tänderna i. Nu kan jag knappt vänta tills vi får skörda några fler. Och kanske måste vi sätta några fler sparrisplantor!

En köksträdgård växer fram

Det känns som att det var nyss som vi flyttade in i huset och började planera vår trädgård och drömma om våren. Och nu är det snart maj och vi är i full gång med anläggande av vår köksträdgård. Våren kom tidigt och vi har haft många fina dagar utomhus. Det har snickrats, ansats buskar, grävts, grävts och grävts och så målats lite gran.

Det hela började såklart med skisser inomhus, och sedan började vi måtta med stolpar, rep och brädor ute på plats för att få en känsla för hur vi ville ha det. Det första vi började med var att glesa ur ett buskage som växt sig lite för vitt och brett. Sedan knåpade vi ihop ett staket av grenarna, som blir en avgränsning för köksträdgården. Om allt gror som det skall så kommer det växa luktärt där till sommaren, så det får vi väl hoppas på!  

David åkte iväg och köpte virke, och en varm lördagskväll skruvade vi ihop odlingsbänkar, vilket gick på ett kick. Det är så härligt att det börjar bli varmt ute. Nu kan vi ha Olof sovandes i vagnen ute på kvällen medan vi pysslar i trädgården.

Odlingsbänkarna målade vi med tre lager rödfärg, sedan grävde vi bort gräset och luckrade upp jorden. I de olika bäddarna har vi gjord olika jordblandningar för att ge bra förutsättningar till det vi ska odla där.

Vi har tänkt lära oss lite mer om växelbruk för att utnyttja jorden och dess näring till fullo, vilket också är nödvändigt för att inte urlaka den eller skapa sjukdom.

Här är tre färdiga bäddar. Den fjärde, sista, som vi bland annat ska ha jordgubbsplant i, är inte helt fylld än, först ska jag läsa på om vilken jordmån som är bra för ändamålet.









Potatislandet är också klart, och nu väntar vi bara på att vår sättpotatis ska få fina groddar.

För bara någon dag sedan låg det berg av grästuvor kring land och odlingsbänkar, men nu har vi röjt upp och det börjar likna det vi tänkt oss-

För varje dag växer nya ideér fram, och det vi byggt upp hittills har vi nästan enbart skapat av material som vi hittat i uthuset eller i trädgården. Under grävarbetet har flertalet kantstenar dykt upp, och likaså några stenplattor. Det enda vi köpt material till är odlingsbänkarna, och lite markduk för att förhindra ogräs från att ta över landen.

På Davids önskemål har vi valt potatissorten asterix. Ett mycket vist val må jag säga, då jag nyligen läste i ett test att den gav bäst avkastning av de testa sorterna och den hade bra motståndskraft mot sjukdomar. Kanske ska vi även köpa sättpotatis av en tidigare sort, men tiden är knapp, så får se om det blir av.  Som ni ser har asterixarna börjat få grodd, så till helgen åker de ner i jorden. Först ska vi bara kontrollera att jorden är över +7 grader, annars finns risk att den ruttnar bort.

Jag måste bara säga att oj så kul det är med egen trädgård. Jag vet ju sedan innan att det är ett av mina stora intressen, men att det skulle vara så här underbart och tillfredsställande hade jag ingen aning om. Så har jag tid att sitta inne vid datorn ibland så lovar jag att uppdatera lite vad som händer bland odlingarna.

Tack för mig och på återseende!

3:e december blomsterarrangemang

Lucka nr. 3 kommer i sista stund, i sista timmen på dygnet. Anledningen till det är att jag varit upptagen hela kvällen med att göra blomsterarrangemang. Jag och min svärmor, samt hennes mamma och syster, har varit på en kvällskurs och gjort jularrangemang på Hedvigs trädgård. Där fick jag massor av inspiration, vilket jag tänker dela med mig av idag, men också i kommande luckor.

Eftersom det är sent på dagen och jag egentligen borde gå och lägga mig, lägger jag bara upp några bilder och ganska kortfattad text. Men som man brukar säga, en bild säger mer än tusen ord.

Det här arrangemanget var det vi jobbade med på kursen. Och då började man med att fixera ljuset i fatets botten och sedan skar man till en bit oasis och passade in den mot ljuset. Sedan var det bara att börja bygga på med grankvistar, snittblommor och annan dekoration, som tack vare den blöta oasisen skulle hålla sig någon vecka, och är det så att något vissnar är det lätt att plocka bort detta och byta ut.


Jag valde att hålla den så naturnära som möjligt, men gjorde dock en mossboll med ståltråd runt, och sedan virade jag samma ståltråd runt ett par kanelstänger för att hålla mig till mitt tema.

Efter kursen var jag på gång, så med lite av det restmaterial som blev över gick jag hem och fortsatte med fler, lite enklare, jularrangemang. Tyvärr blir det aldrig riktigt bra bilder i vintermörkret, med de gulnade ljus som taklamporna avger. Men det är ju enbart på helgerna man har turen att se dagsljuset.

Tillika blir bilderna så suddiga i halvdant ljus... men föredrar det framför en kall kamerablixt.

Bollen ovan är gjord från en stomme i oasis, som man sedan byggde på med eukalyptusblad, nålar och silvertråd. Jag vet inte om jag är så nöjd med min boll, men den luktar gott och smälter ändå bra in på en silverbricka.

Tack Helena, för en väldigt trevlig och inspirerande kväll!

Den sista skörden

I helgen var vi då äntligen i stugan i Hälsingland igen. Där har vi tagit upp potatisen, morötter och rödbetor. Plockat äpplen i massor, tre olika sorter, och även håvat in de sista lingonen för säsongen.

 
Morgondimma och minusgrader under nätterna förvandlar landskapet med ängarna till  rena sagolandskap. Och äntligen fick vi känna av den krispiga, fräscha hösten som vi saknat och längtat till. Dock blev det mer brådska med att få upp alla grödor ur jorden och plocka de sista bären. 

Av äpplena vi plockade får vi se om det blir äppelkaka, must eller mos. Eller varför inte äta dem som de är och ta med till jobbet och bjuda? Kyl och frys är ändå överfulla med olika sorters sylter och marmelader.  

Skörden vi fick ihop var liten men naggande god. Och vi skämtade om att potatisen skulle räcka en hel vinter... om vi äter enligt GI-metoden. Vi får väl se, ett tag fram över räcker det i alla fall, när vi bara är två personer.

Hade vi bara varit i stugan mer i sommar och vattnat och gallrat hade skörden varit större, men till nästa år har vi redan gjort planer på nya grönsaksland, som är mer soldränkta, och kanske att vi bygger någon form av polytunnel för mer exotiska grönsaker. Det är trots allt zon 5 vi odlar i. Jag är redan taggad för vår och odlingstider, även om vinter ska bli mysigt det med.

Äppelskörden var imponerande stor i år. Den bästa jag kan komma ihåg. Äpplena vi har där har sällan hunnit mogna, men efter denna fina sommar och varma höst var de otroligt smakrika och välväxta. Inte mycket skorv eller maskätet heller. Sådan lyx!

Men nog märktes det att det var årets sista skörd. Frost och gula löv. Både frukt och bär börjar frysa sönder. Det enda som är kvar nu är trattkantarellerna, och de står nog pall drygt en månad till.

Nu är det dags att sova och ladda för en ny jobbvecka, så får vi se vad nästa helg har att bjuda på.
Godnatt!

Busy days

 

En månad har gått sedan förra inlägget. Jag kan bara konstatera att ledigheten är slut och dagarna och helgerna är ganska fullbokade. Både med nytta och nöje. 

Bilden ovan är en enkel liten rätt på egenodlade morötter och rödbetor. Snabbt kokade och sedan smörstekta i vitlök, salt och peppar. Efteråt ringlade jag över lite honung och smulade över fetaost. Det hade även varit gott med lite rostade cashewnötter till.

Nästa helg ska vi till stugan för att ta upp potatisen och förhoppningsvis skörda lite större grödor än dessa spädisar. 

Förutom odlingen i stugan har vi ju vår lilla takodling med persilja, chili och minitomater. 

Någon form av skördefest-middag vore på sin plats... frågan är bara när, in these busy days.

Odlingsdrömmar

I helgen har jag och David upprättat ett trädgårdsland på tomten i stugan. Längtan efter att få odla och framförallt sedan att få skörda blev för stor, så vi bestämde oss hastigt i mitten på veckan att köpa på oss lite fröer samt sättpotatis. Det som kommer att bli klurigt är att hålla plantorna vid liv, då vi inte kan vara i stugan och vattna grödorna så ofta. Men vi får helt enkelt hålla tummarna för perfekta väderförhållanden med både sol och regn i lagom dos.

Jorden i stugan är ganska lerig och kompakt, så eftersom vi ville odla morötter och rödbetor var det bäst att bygga en odlingsbädd och blanda upp en mer sandhaltig jord i den. Tidigt på förmiddagen drog vi igång, för det här var ett riktigt heldagsprojekt... eller egentligen tvådagars-projekt.

En av alla härliga saker med stugan är att det finns så mycket bra-att-ha grejer sparade. Så brädor, spik och verktyg var bara att skramla ihop, sedan var byggandet igång.  

 Så här såg landet ut innan vi började gräva, här har vi bara börjat mäta ut vart vi vill ha vår odlingsbädd. För många år sedan var det här ett gediget potatisland, där farfar odlade mandelpotatis bland annat, men nu har det sedan många år stått obrukat och hade växt igen rejält med både gräs, kirskål och brännässlor.

Eftersom jorden var kompakt och med alla dessa växtrötter bestämde vi oss för att gräva ut rejält innan vi ställde ner odlingsbädden. Jag föredrar verkligen vardagsmotion som denna: att gräva en hel dag i trädgården, framför att träna inomhus i ett svettigt gym (även om det vissa dagar har sin charm också). Våra ryggar fick vad de tålde i alla fall, och nu sitter jag här med en härlig träningsverk som bränner.

När vi grävt de djup vi önskat täckte vi hela botten med plast, för att förhindra rötter att komma upp från undersidan, och även för att förhindra vår fina jordblandning att sticka iväg ner i marken. Plasten fäste vi med små nubb i träramen, om med benen som odlingsbädden står på fick vi nog ändå ihop ett djup på ca 55 cm. och längre morötter än så tror jag inte att vi får!

Bädden fyllde vi med lite av den jord vi grävt upp, noga gallrad, samt med stora mängder sand och sedan planteringsjord. Oj, så många liter det gick åt. Där sådde vi sedan morötter och rödbetor i raka rader, samt brytbönor, men dessa fick vi så dagen efter eftersom vi glömt lägga fröna i blöt dagen innan.

När odlingsbädden var klar gick vi raskt vidare med grävandet, och trollade då fram en potatisåker i miniformat. Här gick alla våra sista krafter åt, men oj så nöjda vi var över resultatet.

Efter ett sådant här dagspass smakade det extra bra med grillat och ett glas vin i kvällssolen.

På dag två i trädgårdslandet byggdes en spaljé till brytbönorna. Solrosfrön slängdes ned lite här och där på tomten, och de sista av nässlorna rensades bort.

Och nässlorna, de står nu och drar till sig i en hink med vatten, och kommer bli en härlig näringsrik gödning tills nästa gång vi kommer upp till stugan. Tills dess hoppas vi på att naturen sköter sitt och ger vår odling både sol, värme och regn. Jag håller tummarna!

Blommor i vartenda hörn. En sommarlyx utan dess like!

På sommaren är det lätt att skämma bort sig med snittblommor, eftersom det bara är att gå ut i sommarkvällen och snitta sig en bukett. Tillika får vi som "nyinflyttade" blommor lite till höger och vänster, när folk kommer på besök. Det gillas!

Denna bukett med Jasmin och pioner fick vi igår av Davids föräldrar när de var hitbjudna på middag. Jasminen luktar otroligt gott, men jag tror tyvärr att herrn i huset kan vara lite allergisk mot den. Tack och lov finns det allergimedicin!

Pelargonen fick vi som en "välkommen till kvarteret-present" av bostadsföreningen, och pionen har jag själv stulit utanför mina svärföräldrars hyreshus.  Kvisten nedan lyckades också falla i min hand när vi tog en promenad igår natt. Det bara kliar i fingrarna på mig när jag går förbi någon väldoftande buske, och plötsligt har jag bara råkat få med mig en kvist i förbi farten.

 

Det är lika bra att unna sig blommor medan det finns i naturen, för snart är det höst (#optimisten).

Gör sirap av ogräset

Den finns en sådan inspirerande kvinna på mitt jobb. Hon vet att jag är intresserad av naturen och växter och kommer därför alltid med idéer och tips, och delar med sig av sådant hon läst som hon tror kan vara av intresse för mig.

För några veckor sedan kom hon och berättade att hon hade hört på radio om att man kunde göra maskrossirap genom att koka maskrosblomma, vatten och socker, och det skulle tydligen smaka nästan som honung.

Redan samma dag plockade jag mig ett gäng maskrosblommor på väg hem från jobbet, och stannade till vid en bänk och rensade rent dem. Sen bar det raka vägen hem för att koka. Och oj så gott det var!

Gör så här:
Tag lika mycket blommor (viktigt att det bara är det gula från blomman, annars blir det bittert) som vatten och koka i ca 5-10 min, så att vattnet drar i sig av blommorna.

Sila sedan bort blombladen och mät upp vätskan. Häll tillbaka i kastrullen och ha sedan i dubbelt så mycket socker som vätskan. Koka en bra tag, tills den börjar tjockna. Gör ett konsistenstest genom att hälla några droppar av sirapen på ett kallt fat. När du tycker den har önskad konsistens är det dags att tappa upp på rena burkar.

Sirapen är kanongod till pannkakor, i teet, på scones och även att pensla på grönsaker och grilla.

Mums!