En köksträdgård växer fram

Det känns som att det var nyss som vi flyttade in i huset och började planera vår trädgård och drömma om våren. Och nu är det snart maj och vi är i full gång med anläggande av vår köksträdgård. Våren kom tidigt och vi har haft många fina dagar utomhus. Det har snickrats, ansats buskar, grävts, grävts och grävts och så målats lite gran.

Det hela började såklart med skisser inomhus, och sedan började vi måtta med stolpar, rep och brädor ute på plats för att få en känsla för hur vi ville ha det. Det första vi började med var att glesa ur ett buskage som växt sig lite för vitt och brett. Sedan knåpade vi ihop ett staket av grenarna, som blir en avgränsning för köksträdgården. Om allt gror som det skall så kommer det växa luktärt där till sommaren, så det får vi väl hoppas på!  

David åkte iväg och köpte virke, och en varm lördagskväll skruvade vi ihop odlingsbänkar, vilket gick på ett kick. Det är så härligt att det börjar bli varmt ute. Nu kan vi ha Olof sovandes i vagnen ute på kvällen medan vi pysslar i trädgården.

Odlingsbänkarna målade vi med tre lager rödfärg, sedan grävde vi bort gräset och luckrade upp jorden. I de olika bäddarna har vi gjord olika jordblandningar för att ge bra förutsättningar till det vi ska odla där.

Vi har tänkt lära oss lite mer om växelbruk för att utnyttja jorden och dess näring till fullo, vilket också är nödvändigt för att inte urlaka den eller skapa sjukdom.

Här är tre färdiga bäddar. Den fjärde, sista, som vi bland annat ska ha jordgubbsplant i, är inte helt fylld än, först ska jag läsa på om vilken jordmån som är bra för ändamålet.









Potatislandet är också klart, och nu väntar vi bara på att vår sättpotatis ska få fina groddar.

För bara någon dag sedan låg det berg av grästuvor kring land och odlingsbänkar, men nu har vi röjt upp och det börjar likna det vi tänkt oss-

För varje dag växer nya ideér fram, och det vi byggt upp hittills har vi nästan enbart skapat av material som vi hittat i uthuset eller i trädgården. Under grävarbetet har flertalet kantstenar dykt upp, och likaså några stenplattor. Det enda vi köpt material till är odlingsbänkarna, och lite markduk för att förhindra ogräs från att ta över landen.

På Davids önskemål har vi valt potatissorten asterix. Ett mycket vist val må jag säga, då jag nyligen läste i ett test att den gav bäst avkastning av de testa sorterna och den hade bra motståndskraft mot sjukdomar. Kanske ska vi även köpa sättpotatis av en tidigare sort, men tiden är knapp, så får se om det blir av.  Som ni ser har asterixarna börjat få grodd, så till helgen åker de ner i jorden. Först ska vi bara kontrollera att jorden är över +7 grader, annars finns risk att den ruttnar bort.

Jag måste bara säga att oj så kul det är med egen trädgård. Jag vet ju sedan innan att det är ett av mina stora intressen, men att det skulle vara så här underbart och tillfredsställande hade jag ingen aning om. Så har jag tid att sitta inne vid datorn ibland så lovar jag att uppdatera lite vad som händer bland odlingarna.

Tack för mig och på återseende!

Odlingsdrömmar

I helgen har jag och David upprättat ett trädgårdsland på tomten i stugan. Längtan efter att få odla och framförallt sedan att få skörda blev för stor, så vi bestämde oss hastigt i mitten på veckan att köpa på oss lite fröer samt sättpotatis. Det som kommer att bli klurigt är att hålla plantorna vid liv, då vi inte kan vara i stugan och vattna grödorna så ofta. Men vi får helt enkelt hålla tummarna för perfekta väderförhållanden med både sol och regn i lagom dos.

Jorden i stugan är ganska lerig och kompakt, så eftersom vi ville odla morötter och rödbetor var det bäst att bygga en odlingsbädd och blanda upp en mer sandhaltig jord i den. Tidigt på förmiddagen drog vi igång, för det här var ett riktigt heldagsprojekt... eller egentligen tvådagars-projekt.

En av alla härliga saker med stugan är att det finns så mycket bra-att-ha grejer sparade. Så brädor, spik och verktyg var bara att skramla ihop, sedan var byggandet igång.  

 Så här såg landet ut innan vi började gräva, här har vi bara börjat mäta ut vart vi vill ha vår odlingsbädd. För många år sedan var det här ett gediget potatisland, där farfar odlade mandelpotatis bland annat, men nu har det sedan många år stått obrukat och hade växt igen rejält med både gräs, kirskål och brännässlor.

Eftersom jorden var kompakt och med alla dessa växtrötter bestämde vi oss för att gräva ut rejält innan vi ställde ner odlingsbädden. Jag föredrar verkligen vardagsmotion som denna: att gräva en hel dag i trädgården, framför att träna inomhus i ett svettigt gym (även om det vissa dagar har sin charm också). Våra ryggar fick vad de tålde i alla fall, och nu sitter jag här med en härlig träningsverk som bränner.

När vi grävt de djup vi önskat täckte vi hela botten med plast, för att förhindra rötter att komma upp från undersidan, och även för att förhindra vår fina jordblandning att sticka iväg ner i marken. Plasten fäste vi med små nubb i träramen, om med benen som odlingsbädden står på fick vi nog ändå ihop ett djup på ca 55 cm. och längre morötter än så tror jag inte att vi får!

Bädden fyllde vi med lite av den jord vi grävt upp, noga gallrad, samt med stora mängder sand och sedan planteringsjord. Oj, så många liter det gick åt. Där sådde vi sedan morötter och rödbetor i raka rader, samt brytbönor, men dessa fick vi så dagen efter eftersom vi glömt lägga fröna i blöt dagen innan.

När odlingsbädden var klar gick vi raskt vidare med grävandet, och trollade då fram en potatisåker i miniformat. Här gick alla våra sista krafter åt, men oj så nöjda vi var över resultatet.

Efter ett sådant här dagspass smakade det extra bra med grillat och ett glas vin i kvällssolen.

På dag två i trädgårdslandet byggdes en spaljé till brytbönorna. Solrosfrön slängdes ned lite här och där på tomten, och de sista av nässlorna rensades bort.

Och nässlorna, de står nu och drar till sig i en hink med vatten, och kommer bli en härlig näringsrik gödning tills nästa gång vi kommer upp till stugan. Tills dess hoppas vi på att naturen sköter sitt och ger vår odling både sol, värme och regn. Jag håller tummarna!

Ett litet steg närmre...

Jag vet inte om ni har förstått det, men en av mina största drömmar är att vara självförsörjande med den mesta av maten vi äter och även andra saker. Som vi bor och lever idag är drömmen inte helt nära, men vi gör vårt bästa när stunderna ges. Under Kristi himmelsfärds-helgen hade vi en helt underbar tid i stugan, med fiske, björksiraps-tillverkning och lite annat skoj. Bland annat lagade vi mat utomhus med livsmedel vi till största del plockat och fångat själva.

Kvällen innan hade vi fått fina fiskar, både harr och abborre, som vi rensade och saltade på så att de fick dra i sig under natten. Sedan plockade vi på oss kirskål och brännässlor, som växer i drivor bara runt knuten på stugan. Av detta trollade vi fram en, enligt mig, superb måltid, med den fantastiska "kolbulle-panna" jag fick i födelsedagspresent av David.

Eldstaden byggde vi upp själv med lite "bra att ha grejer" som vi hittade bakom uthuslängan. Ett lock till en gammal metallsoptunna och någon form av träram blev en perfekt utomhusgrill. Man tager vad man haver!

Brännässlorna och kirskålen fräste vi i smör, tillsammans med vitlök och rödlök, för att sedan hälla på en rejäl skvätt grädde och stuva den. Grädden var vi dock tvungen att köpa, lika så löken, men i framtiden vore det coolt att ha en get som man kan få mjölkprodukter ifrån.

När stuvningen var klar stekte vi på fisken i flammande eld så att den fick en härlig yta.  Sedan var måltiden färdig att avnjutas.

Låt mig presentera: Stekt harr- och abborrssida med gräddig nässel- och kirskålsstuvning, serverat med färska kirskålsskott.

Och som jag längtar till den dagen då var och varannan måltid kan tillagas på mat som man plockat eller odlat själv. Det här är i alla fall ett litet steg i rätt riktning...

Valborgsfirande

Jag hinner aldrig blogga i veckorna. Så när helgen kommer dräller den in några inlägg, och sedan blir det uppehåll igen. En av anledningarna till att jag inte hinner blogga är för att jag gör så många roliga saker under veckorna... och det känns ju lite viktigare än att sitta framför datorn. Här kommer i alla fall några bilder från valborgsmässoafton.

Kvällen firades med David och mina kanadensiska vänner. Jag har kommit fram till att det känns alltid extra kul att fira typiska svenska/nordiska högtider med dem, eftersom man då tänker lite extra på hur underligt det är med alla dessa högtider. Hur som helst, det var en mycket trevlig kväll som började med en mojito på taket, följt av en knytisbuffé där vi alla bidrog med delikata smårätter.

Det bjöds bland annat på äpplen inlindade i parmaskinka, spansk omelett, päron- och chevréost-tårta, bruschetta och quesadillas.

Vid nio snåret var vi alla frusna efter några timmar på taket, och gick i rask takt till maj-kasen. Årets brasa var imponerande stor och spred ett fint sken över himmelen.

Det var helt klart en minnesvärld kväll, som avslutades med att vi alla lekte "sandman" i en lekpark i en av stadens parker.

Solsken + Glass = Sant

Äntligen finns det tid för fikastunder på taket igen. Efter en 30 minuters löprunda igår eftermiddags kändes det extra bra att sätta sig i takgluggen i solen och njuta av en kopp glass och en liten whisky. Testade faktiskt för första gången att göra Ice cream float, vilket alltså är glass simmandes i coca cola. Låter kanske äckligt, men det var det inte. Sedan kunde jag inte låta bli att slänga på några bananskivor på toppen. Banan förgyller det mesta, enligt mig.

Årets första dopp

I söndags tog jag årets första dopp. Det var planerat sedan länge. Vecka 16 är det badpremiär. Tack och lov var isen helt borta och dagen bjöd på solsken och varmare grader.

Och varför nu detta påhitt, kanske du tänker? Det är så att kroppen och psyket mår förbaskat bra av att slänga sig i ett iskallt hav. Kroppen utsöndrar då en rad hormoner, bland annat noradrenalin som motverkar nedstämdhet och ångest. Och den stress som orsakas av kallduschar eller isbad hjälper dig sedan att kunna hantera annan stress bättre. Bara vetskapen om detta får mig att vilja bada igen... och igen, och igen. Vi får väl se när nästa dopp blir!

Vår i mumindalen

Jag trodde aldrig den skulle komma, den efterlängtade våren. Men nu är den nog här. Ute spöregnar det idag, och det kan bli upp emot +12 C. I tisdags blev det premiär för middag på taket, vilket är ett fantastiskt vårtecken i sig.

Vi har varit ivriga den här vårvintern och flertalet gånger varit ute och (försökt) fiskat. Vi har även försökt tappat björksav utan resultat. Men nu, nu flödar saven och havsviken är fri från is. Jag är otroligt taggad, och vill egentligen bara vara ledig dessa fina dagar. Inte ens regn kan göra mig nedstämd, snön försvinner bara fortare... men, nu måste jag gå till jobbet trots allt. Ha en bra dag!

Påsken i bilder

Eftersom jag inte tar mig tid att skriva några inlägg kan jag ju i alla fall lägga upp lite bilder. Här kommer årets upplaga av påsken i stugan. Alltid lika härligt. Strålande sol och strålande människor. Ovan är en vy från källarkullen, över den underbara björsjö-byn.

Som vanligt hälsade vi på fåren hos grannen. Som jag älskar får.  Utmärkelsen "årets sötfår" går denna gång till får nr. 00018, som var riktigt rund och go. När jag blir stor måste jag i alla fall ha ett eller två sötfår, ett gäng hönor och en get. Och kanske någon anka?

Vi plockade även enbär för att spara och krydda maten med. Jag längtar verkligen till våren, när det äntligen går att börja konsumera naturens godsaker. Som nässlor, maskrosor och granskott. Och senare kommer bär och frukt, svampar och örtväxter.

Vi försökte oss även på att fiska. Även om vi visste från början att det inte skulle ge någon fångs så var det ändå värt ett försök. Vädret var på topp för ute-aktiviteter.

Vi fick hålla till godo med några iskalla öl istället, vilket inte heller var fel i vårsolen!

Så Björsjö by levererar som vanligt, ännu en lyckad påskhelg.

Vårdagjämning - jo, pytsan.

Idag är det vårdagjämning, men våren är inte på långa vägar här. Men för att hylla den stundande våren kommer här några somriga takbilder.

Som den takfetischist jag är så är nog taket det jag har saknat mest den här vintern. Att få sitta där i solnedgången och dricka en kopp rykande kaffe, och i bakgrunden höra bruset från staden och trafiken. Haha, så cheesy, jag vet. 

En av alla de fantastiska tak-kvällarna var denna septemberkväll, då jag och mina kollegor från mitt sommarjobb hade teparty på taket.

Taket är lika trevligt att umgås på i flersamhet som i tvåsamhet och ensamhet. Bäst kan det nog ändå vara i tvåsamhet. Då har man både någon att prata med och gott med utrymme att sträcka ut sig på. Och nästan varenda middag i somras, avnjöts på denna underbara lilla takplätt.

 Denna takplätt som nu är täckt av otäck snö.

Så denna vårdagjämning, med nordanvind och flera minusgrader, håller jag tummarna för allt vad det går för att det snart ska bli vår.

Budapest, tur och retur.

Jag kom nyligen hem från en tripp till Budapest. En fantastisk stad som passade mig perfekt. Jag är egentligen ingen stadsmänniska, och har tidigare trott att jag inte gillar dessa stadsresor. Inte heller är jag någon globetrotter, även fast jag faktiskt älskar att resa. Men det finns många skäl till att inte resa. Det är dåligt både för ekonomin och miljön. Vilket är de största anledningarna till att jag inte reser så mycket. Men sen har vi ju även hälsoaspekten att tänka på. Att komma till ett annat land/en annan stad och glömma bort allt jobb och vardagsbestyr är rena medicinen för hälsan kan jag tycka. Och för att inte tala om all inspiration man hämtar med sig hem från resor.

I Budapest hade vi turen att möta våren, precis som jag önskade. Och dagarna spenderades med att promenera staden runt och titta på alla vackra byggnader, äta god mat, och slappa vid Donau.

Kvällarna spenderades tillika med att vandra runt i staden, besöka pubar och umgås. Budapest är en magisk stad på natten, och alla byggnader är belysta så att de ser ut som Disneyslott allihopa.

Uppe vid Fiskarbastionen, på Budasidan, fick man en fantastisk vy över staden, och finast var det då nattetid med utsikt mot Donau och den ståtliga parlamentsbyggnaden. 

Mina favoriter i staden, förutom vyerna, är den stora saluhallen, de varma källorna, och för att inte glömma, det mysa tecaféet som vi hittade.  

Vi han bara med att besöka ett av alla de badhus som finns i staden. Och valde då det mest "kända" stället, Széchenyi termalbad, som vi blivit rekommenderade att gå till. Det är Europas största termalbad, och ligger närbeläget i staden, i stadsparken. Jag måste ändå erkänna att jag inte blev jätteimponerad av detta ställe, vilket antagligen beror på att man hört så mycket om dessa bad och därför hade en del förväntningar. Självklart var det avslappnande och välbehövligt efter alla kilometrar till fots, men jag hade föredragit lite varmare vatten och skönare stämning. Kanske andra bad i staden kan erbjuda detta?

Den stora saluhalen som vi besökte var välfylld med grönsaker, kryddor, korvar och bakelser, och bodde jag i staden skulle jag absolut promenera dit var och varannan helgmorgon för lite livskvalitet och fräscha grönsaker.

 

Men bäst av allt på resan var nog detta tehus. Ett hobbitplace utan dess like, med loft, kuddar, tygstycken och mattor. Precis vad jag älskar. Och massa goda teer så klart. Och ville man fanns även kaffe, viner, öl och vattenpipa på menyn. Vill ni hitta hit, så leta efter en liten oansenlig hobbitdörr med en metallskyllt med namnet Altair teaház på. Detta är ett måste att besöka om du gillar te.


Nu är jag tillbaka i vardagen igen, med rättning av uppgifter, utvecklingssamtal och lektionsplanering. Men denna vardag känns ändå berikad med inspiration från denna resa och med hopp om våren. Och snart är det lov igen, veckorna rasslar iväg!