Morgonpromenad

Jag och syster yster bor ju grannar. Vilket kan ha sina fördelar. Just som den här morgonen försöker vi få det till en vana att börja veckodagarna med en morgonpromenad, men hittills är det mer än ovana än en vana.

Vackert är det i alla fall. Och när man kommer hem får man dricka varm choklad, sedan svida om och rulla till jobbet. Ha en bra dag!

Den sista skörden

I helgen var vi då äntligen i stugan i Hälsingland igen. Där har vi tagit upp potatisen, morötter och rödbetor. Plockat äpplen i massor, tre olika sorter, och även håvat in de sista lingonen för säsongen.

 
Morgondimma och minusgrader under nätterna förvandlar landskapet med ängarna till  rena sagolandskap. Och äntligen fick vi känna av den krispiga, fräscha hösten som vi saknat och längtat till. Dock blev det mer brådska med att få upp alla grödor ur jorden och plocka de sista bären. 

Av äpplena vi plockade får vi se om det blir äppelkaka, must eller mos. Eller varför inte äta dem som de är och ta med till jobbet och bjuda? Kyl och frys är ändå överfulla med olika sorters sylter och marmelader.  

Skörden vi fick ihop var liten men naggande god. Och vi skämtade om att potatisen skulle räcka en hel vinter... om vi äter enligt GI-metoden. Vi får väl se, ett tag fram över räcker det i alla fall, när vi bara är två personer.

Hade vi bara varit i stugan mer i sommar och vattnat och gallrat hade skörden varit större, men till nästa år har vi redan gjort planer på nya grönsaksland, som är mer soldränkta, och kanske att vi bygger någon form av polytunnel för mer exotiska grönsaker. Det är trots allt zon 5 vi odlar i. Jag är redan taggad för vår och odlingstider, även om vinter ska bli mysigt det med.

Äppelskörden var imponerande stor i år. Den bästa jag kan komma ihåg. Äpplena vi har där har sällan hunnit mogna, men efter denna fina sommar och varma höst var de otroligt smakrika och välväxta. Inte mycket skorv eller maskätet heller. Sådan lyx!

Men nog märktes det att det var årets sista skörd. Frost och gula löv. Både frukt och bär börjar frysa sönder. Det enda som är kvar nu är trattkantarellerna, och de står nog pall drygt en månad till.

Nu är det dags att sova och ladda för en ny jobbvecka, så får vi se vad nästa helg har att bjuda på.
Godnatt!

Busy days

 

En månad har gått sedan förra inlägget. Jag kan bara konstatera att ledigheten är slut och dagarna och helgerna är ganska fullbokade. Både med nytta och nöje. 

Bilden ovan är en enkel liten rätt på egenodlade morötter och rödbetor. Snabbt kokade och sedan smörstekta i vitlök, salt och peppar. Efteråt ringlade jag över lite honung och smulade över fetaost. Det hade även varit gott med lite rostade cashewnötter till.

Nästa helg ska vi till stugan för att ta upp potatisen och förhoppningsvis skörda lite större grödor än dessa spädisar. 

Förutom odlingen i stugan har vi ju vår lilla takodling med persilja, chili och minitomater. 

Någon form av skördefest-middag vore på sin plats... frågan är bara när, in these busy days.

En liten, liten fika

Här om dagen var vi iväg och plockade bär igen. Och alltid när jag plockar bär blir jag så sugen på smulpaj. Ofta tycker jag att en hel paj, då man är två personer, blir lite för mycket, därför bestämde jag mig för att göra minipajer istället. Dessa är gjorda i "gummimuffinsformar" med non-stick beläggning.

Botten är gjort på mjöl, socker, smör, vatten och havregryn, vilket jag rörde samman med fingertopparna och tryckte ut tunt i formarna. Jag sparade ungefär hälften av degen och tillsatte mer mjöl i den så att det blev en smuldeg. Detta varvade jag sedan med blåbär i formarna, och avslutade med att ringla lite honung över allt ihop. Sedan var det bara att grädda i ugnen i 200 grader, ca 10-15 minuter.

Detta blir en perfekt liten minifika tillsammans med en kopp mocca. Och många små minipajer är också lättare att frysa in, istället för en stor form.

Snickarbyxan

När man inte hittar det man söker i klädaffären får man ta och sy det själv. Jag har letat hur länge som helst efter  ett par justa snickarbyxor, men kunde inte hitta det i någon av alla klädaffärer. Så i början av april gjorde jag slag i saken och sydde mig ett par snickarbyxor istället. Jag har sytt snickarbyxor förut, så jag letade upp mitt gamla byxmönster, som jag tillverkade då, och började klippa. Gjorde dock några enkla förändringar så som knytband istället för knäppen.

Det lustiga med det hela nu är att snickarbyxor börjar dyka upp lite här och var i butikerna igen, men jag har min egen design. Och ska nog sy ett par till David också. Snickarbyxor är ju ett fantastiskt plagg!

Azorerna - borta otroligt bra, men hemma bäst.

Hur härligt vi än har haft det, måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Det lilla uttrycket "borta bra med hemma bäst" stämmer då alltid in för mig. Den här sommaren har vi då varit borta mest hela tiden. Dagarna vi har sovit i vår egen säng når nog inte upp till tvåsiffrigt antal ens.
 

Azorerna, eller ja, Sâo Miguel som vi var på, var helt magiskt. Naturen var otroligt vacker och klimatet tropiskt. Ovan har vi de "kända" cetes sitades, som betyder tvillingsjöarna, vilket ligger i en gammal vulkankrater på höga höjdmetrar. Vi ömsom cyklade och gick upp till denna vackra plats, och sedan slingrade vi oss längs serpentinvägar ner till sjöarna för att avnjuta en lunch på en strandkant.

Det är ett av de mest ansträngande träningspassen jag varit med om, speciellt i den tropiska värmen och med solen i zenit. Jag tror det blev nästan 6 mil sammanlagt den dagen, med extrem lutning. Och nerförsbackarna på hemvägen blev så branta att man ständigt fick hålla in handbromsarna.   

Hur som helst så var det sagolikt vackert och jag är glad att vi gjorde en kraftansträning för att ta oss till sjöarna för fots och med cykel. Att åka tid med buss skulle gjort att man missade många vackra vyer.

 
På tillbaka vägen stannade vi kort till vid en tredje sjö. Det komiska är, att jag efter resan återfinner samma vy i Gudrun Sjödéns senaste klädkatalog, som jag fann i brevlådan då vi kom hem.   

En annan dag tillbringades ute till havs där vi fick se valar och delfiner. Delfinerna imponerade verkligen på mig, och jag var glad att vi hade den dära undervattenskameran med oss.

Sen fick vi se åtta kaskelotvalar. Otroligt häftigt. Speciellt när de dök ner under ytan så man fick se den magnifika stjärtfenan. 

Och självklart hängde vi på stranden och solade, hoppade i vågor, och snorklade bland lavastensklippor. Och jag lyckades, eller ja, råkade, bli bränd av en Azorisk giftmanet, något jag fortfarande har kvar brännmärken av.

Och vi besökte Antonio Borges park som låg i Ponta Delgada, vilket var staden i bott i under vår vistelse. Där i parken fanns detta häftiga träd. Jag försvinner helt bland detta virrvarr av rötter.

Och så åts såklart ett antal kulinariska rätter. Mycket fisk och skaldjur. Gott!

Så var vi då som sagt äntligen hemma igen. Mycket har vi upplevt, och jag hoppas att jag vilken dag som helst vaknar upp och känner mig redo för en ny termin och nya elever. Snart är det dags att gå tillbaka till vardagen igen, vilket som tur är också har sin charm!

En fräsig bikini och ännu en semestertripp

Om några timmar går tåget mot Arlanda, och därifrån flyget till Azorerna imorgon bitti. Väskorna är packade, och i sista stund lyckades jag snubbla över en bikini som jag gillade. Och en mycket fräsig sådan! Åhléns is the place to find it, och för endast 74,50 kr. Det roliga är att min mamma hade en liknande bikini för sisådär 23 år sedan. Nostalgi, underbart!

Snorkeln och cyklopet är också nerpackat. Och så fick vi låna pappas kamera som man kan ta kort under vattnet med. Vi får väl se vad man kan fånga på bild där! Vi hörs om en dryg vecka.

Det där med att laga mat på ett portabelt gasolkök...

En av alla tjusningar med uteliv är, enligt mig, själva matlagningen. Andra ser det nog som ett nödvändigt ont, men för mig är det rena nöjet. Så behändigt att kunna få varmlagad mat när man känner för det, eller varför inte en kopp nykokt kaffe på stranden?

 
Vi har ett litet portabelt gasolkök med oss när vi hajkar runt, en sån´där brännare som fästs direkt på en liten gasoltub, och enbart med den och några gamla kokkärl från ett trangiakök kan man tillreda allehanda rätter.

En favorit blev "pannkaksbrödet", vilket kom till av en ren slump. Innan vi drog iväg fick jag en bild i huvudet om hur vi kunde steka pannkakor och plocka smultron att äta, och därför köpte jag någon sorts pannkaksmix där enbart vatten behövdes tillsättas. Men en sak som inte gick att tillaga på detta kök, var just pannkakor. Värmen blev för koncentrerad på en punkt och aluminiumpannan sög åt sig smeten som en svamp suger i sig vatten. Så det blev inga pannkakor för vår del.

Det där kilot med pannkakspulver bars runt i åtskilliga mil, och jag kände mig bitter över att det inte gick att använda. Men vaknade då en morgon och fick en snilleblixt, tyckte jag. Gröt och nyponsoppa kändes inte så lockande den morgonen och därav kom jag på att det kanske gick att baka bröd på pannkaksmixen. Sagt och gjort. Blandade i lite vatten i mixen och knådade till en smidig deg. Sedan plattade jag ut degen till två platta kakor och mjölade in dem på ytan så att de inte skulle bränna fast. Aluminiumpannan kunde nu, med en kastrull ovanpå, användas som en ugn istället.

Medan bröden svalnade stekte vi på sparris och chili i rikligt med olja, som vi sedan lade som fyllning i en brödklämma.

Det enda jag kan tycka är besvärligt när man lagar mat på ett campingkök är nog att man bara har en platta att laga på. Maten måste tillredas i omgångar och det där med tajming får en helt annan innebörd. Jag gjorde brödet först, som fick ligga och svalna lite, sedan tog jag och kokade morgonkaffet, som ändå måste stå en stund för att sjunka och dra i sig smak. Sist stektes sparrisen, vilket gick oerhört fort eftersom den fullkomligt badade i olja. Så allt var ändå "klart" att avnjutas samtidigt. 

Och det blev en riktigt god och energirik frukost, en sådan som man behöver när man vandrar 6-10 timmar på en dag!

Fyller på alla förråd.

Sommaren är underbar. Det är bara att konstatera. David och jag har precis kommit hem från en gotlandsresa fylld med friluftsliv och vandring. 11-12 mil har traskats och mycket vackra vyer har setts. Men trots det är det så skönt att landa hemma några dagar. Bara att sova i sin egen säng, och inte på det tunna liggunderlaget som tältet erbjöd, känns enormt lyxigt. Och för att inte tala om att ha rinnande vatten i kranen. Och nu har hamstringssäsongen dragit igång på allvar. Tidigare har vi plockat hjortron och gjort sylt, och nu är skogen full av blåbär och i dikeskanterna finns smultron. En och annan kantarell har också börjat titta upp ur jorden, och kvällens skyfall kommer göra dem gott.

I stugan hänger kvistar med brännässlor på tork, vilket ska smulas ned till ett fint pulver att göra nyttiga smoothies av, och örter ska plockas till att göra te. Sedan mognar lingonen och förhoppningsvis blir det en bra svampsäsong också.

Det är så kul att kunna plocka sina råvaror från naturen. Har vi tur växer potatisen, morötterna och rödbetorna sig fina uppe i stugan också, så kan vi få skörda dessa till hösten och njuta av. En lycka vore att få tag på älgkött också, kanske till att göra egen korv??

Det är bara att tacka och ta emot av allt som erbjuds. Här ska saftas och syltas, torkas och frysas och ta tillvara vad som går inför vintern, för det känns så otroligt lyxigt att kunna ta fram sina egenplockade bär till morgongröten i december, och göra en god svampstuvning när svampsäsongen för längesedan är över.

Så vänner, ut och ta vad naturen erbjuder, och tack Sverige för den underbara allemansrätten!

På resande fot...

David och jag har semester och är mestadels på resande fot. Senaste veckan har vi hunnit med fiske i älvdalen, bingsjöstämma, ett stopp i stugan och sedan delsbostämma. Det har ätits grillad fisk, plockats bär i massor, vi har dragit upp den första potatisen ur landet och dansat polska.

Vi har det oförskämt bra.

Vi ägnar oss åt livsnjuteri på hög nivå.
Idag spontanbokade vi en tripp till Gotland för att vandra och cykla runt en vecka. Imorgon går båten!

Vi hörs snart igen :)