Snickarbyxan

När man inte hittar det man söker i klädaffären får man ta och sy det själv. Jag har letat hur länge som helst efter  ett par justa snickarbyxor, men kunde inte hitta det i någon av alla klädaffärer. Så i början av april gjorde jag slag i saken och sydde mig ett par snickarbyxor istället. Jag har sytt snickarbyxor förut, så jag letade upp mitt gamla byxmönster, som jag tillverkade då, och började klippa. Gjorde dock några enkla förändringar så som knytband istället för knäppen.

Det lustiga med det hela nu är att snickarbyxor börjar dyka upp lite här och var i butikerna igen, men jag har min egen design. Och ska nog sy ett par till David också. Snickarbyxor är ju ett fantastiskt plagg!

Azorerna - borta otroligt bra, men hemma bäst.

Hur härligt vi än har haft det, måste jag säga att det är skönt att vara hemma igen. Det lilla uttrycket "borta bra med hemma bäst" stämmer då alltid in för mig. Den här sommaren har vi då varit borta mest hela tiden. Dagarna vi har sovit i vår egen säng når nog inte upp till tvåsiffrigt antal ens.
 

Azorerna, eller ja, Sâo Miguel som vi var på, var helt magiskt. Naturen var otroligt vacker och klimatet tropiskt. Ovan har vi de "kända" cetes sitades, som betyder tvillingsjöarna, vilket ligger i en gammal vulkankrater på höga höjdmetrar. Vi ömsom cyklade och gick upp till denna vackra plats, och sedan slingrade vi oss längs serpentinvägar ner till sjöarna för att avnjuta en lunch på en strandkant.

Det är ett av de mest ansträngande träningspassen jag varit med om, speciellt i den tropiska värmen och med solen i zenit. Jag tror det blev nästan 6 mil sammanlagt den dagen, med extrem lutning. Och nerförsbackarna på hemvägen blev så branta att man ständigt fick hålla in handbromsarna.   

Hur som helst så var det sagolikt vackert och jag är glad att vi gjorde en kraftansträning för att ta oss till sjöarna för fots och med cykel. Att åka tid med buss skulle gjort att man missade många vackra vyer.

 
På tillbaka vägen stannade vi kort till vid en tredje sjö. Det komiska är, att jag efter resan återfinner samma vy i Gudrun Sjödéns senaste klädkatalog, som jag fann i brevlådan då vi kom hem.   

En annan dag tillbringades ute till havs där vi fick se valar och delfiner. Delfinerna imponerade verkligen på mig, och jag var glad att vi hade den dära undervattenskameran med oss.

Sen fick vi se åtta kaskelotvalar. Otroligt häftigt. Speciellt när de dök ner under ytan så man fick se den magnifika stjärtfenan. 

Och självklart hängde vi på stranden och solade, hoppade i vågor, och snorklade bland lavastensklippor. Och jag lyckades, eller ja, råkade, bli bränd av en Azorisk giftmanet, något jag fortfarande har kvar brännmärken av.

Och vi besökte Antonio Borges park som låg i Ponta Delgada, vilket var staden i bott i under vår vistelse. Där i parken fanns detta häftiga träd. Jag försvinner helt bland detta virrvarr av rötter.

Och så åts såklart ett antal kulinariska rätter. Mycket fisk och skaldjur. Gott!

Så var vi då som sagt äntligen hemma igen. Mycket har vi upplevt, och jag hoppas att jag vilken dag som helst vaknar upp och känner mig redo för en ny termin och nya elever. Snart är det dags att gå tillbaka till vardagen igen, vilket som tur är också har sin charm!

En fräsig bikini och ännu en semestertripp

Om några timmar går tåget mot Arlanda, och därifrån flyget till Azorerna imorgon bitti. Väskorna är packade, och i sista stund lyckades jag snubbla över en bikini som jag gillade. Och en mycket fräsig sådan! Åhléns is the place to find it, och för endast 74,50 kr. Det roliga är att min mamma hade en liknande bikini för sisådär 23 år sedan. Nostalgi, underbart!

Snorkeln och cyklopet är också nerpackat. Och så fick vi låna pappas kamera som man kan ta kort under vattnet med. Vi får väl se vad man kan fånga på bild där! Vi hörs om en dryg vecka.

Det där med att laga mat på ett portabelt gasolkök...

En av alla tjusningar med uteliv är, enligt mig, själva matlagningen. Andra ser det nog som ett nödvändigt ont, men för mig är det rena nöjet. Så behändigt att kunna få varmlagad mat när man känner för det, eller varför inte en kopp nykokt kaffe på stranden?

 
Vi har ett litet portabelt gasolkök med oss när vi hajkar runt, en sån´där brännare som fästs direkt på en liten gasoltub, och enbart med den och några gamla kokkärl från ett trangiakök kan man tillreda allehanda rätter.

En favorit blev "pannkaksbrödet", vilket kom till av en ren slump. Innan vi drog iväg fick jag en bild i huvudet om hur vi kunde steka pannkakor och plocka smultron att äta, och därför köpte jag någon sorts pannkaksmix där enbart vatten behövdes tillsättas. Men en sak som inte gick att tillaga på detta kök, var just pannkakor. Värmen blev för koncentrerad på en punkt och aluminiumpannan sög åt sig smeten som en svamp suger i sig vatten. Så det blev inga pannkakor för vår del.

Det där kilot med pannkakspulver bars runt i åtskilliga mil, och jag kände mig bitter över att det inte gick att använda. Men vaknade då en morgon och fick en snilleblixt, tyckte jag. Gröt och nyponsoppa kändes inte så lockande den morgonen och därav kom jag på att det kanske gick att baka bröd på pannkaksmixen. Sagt och gjort. Blandade i lite vatten i mixen och knådade till en smidig deg. Sedan plattade jag ut degen till två platta kakor och mjölade in dem på ytan så att de inte skulle bränna fast. Aluminiumpannan kunde nu, med en kastrull ovanpå, användas som en ugn istället.

Medan bröden svalnade stekte vi på sparris och chili i rikligt med olja, som vi sedan lade som fyllning i en brödklämma.

Det enda jag kan tycka är besvärligt när man lagar mat på ett campingkök är nog att man bara har en platta att laga på. Maten måste tillredas i omgångar och det där med tajming får en helt annan innebörd. Jag gjorde brödet först, som fick ligga och svalna lite, sedan tog jag och kokade morgonkaffet, som ändå måste stå en stund för att sjunka och dra i sig smak. Sist stektes sparrisen, vilket gick oerhört fort eftersom den fullkomligt badade i olja. Så allt var ändå "klart" att avnjutas samtidigt. 

Och det blev en riktigt god och energirik frukost, en sådan som man behöver när man vandrar 6-10 timmar på en dag!

Fyller på alla förråd.

Sommaren är underbar. Det är bara att konstatera. David och jag har precis kommit hem från en gotlandsresa fylld med friluftsliv och vandring. 11-12 mil har traskats och mycket vackra vyer har setts. Men trots det är det så skönt att landa hemma några dagar. Bara att sova i sin egen säng, och inte på det tunna liggunderlaget som tältet erbjöd, känns enormt lyxigt. Och för att inte tala om att ha rinnande vatten i kranen. Och nu har hamstringssäsongen dragit igång på allvar. Tidigare har vi plockat hjortron och gjort sylt, och nu är skogen full av blåbär och i dikeskanterna finns smultron. En och annan kantarell har också börjat titta upp ur jorden, och kvällens skyfall kommer göra dem gott.

I stugan hänger kvistar med brännässlor på tork, vilket ska smulas ned till ett fint pulver att göra nyttiga smoothies av, och örter ska plockas till att göra te. Sedan mognar lingonen och förhoppningsvis blir det en bra svampsäsong också.

Det är så kul att kunna plocka sina råvaror från naturen. Har vi tur växer potatisen, morötterna och rödbetorna sig fina uppe i stugan också, så kan vi få skörda dessa till hösten och njuta av. En lycka vore att få tag på älgkött också, kanske till att göra egen korv??

Det är bara att tacka och ta emot av allt som erbjuds. Här ska saftas och syltas, torkas och frysas och ta tillvara vad som går inför vintern, för det känns så otroligt lyxigt att kunna ta fram sina egenplockade bär till morgongröten i december, och göra en god svampstuvning när svampsäsongen för längesedan är över.

Så vänner, ut och ta vad naturen erbjuder, och tack Sverige för den underbara allemansrätten!

På resande fot...

David och jag har semester och är mestadels på resande fot. Senaste veckan har vi hunnit med fiske i älvdalen, bingsjöstämma, ett stopp i stugan och sedan delsbostämma. Det har ätits grillad fisk, plockats bär i massor, vi har dragit upp den första potatisen ur landet och dansat polska.

Vi har det oförskämt bra.

Vi ägnar oss åt livsnjuteri på hög nivå.
Idag spontanbokade vi en tripp till Gotland för att vandra och cykla runt en vecka. Imorgon går båten!

Vi hörs snart igen :)

Det är ju ändå insidan som räknas...

Nu i veckan har jag och David småpysslat lite med lägenheten igen. David har till min stora glädje fixat listerna i köket. Att få dit de där sista listerna efter att man har lagt nytt golv är något som tenderar att bli liggandes i luften om man inte tar tag i det på en gång. För oss tog det ett år innan de var på plats, och hallen saknar fortfarande lister.... och en tröskel. Det tar vi en annan dag, vi är i alla fall på god väg.

Vi tog också gemensamma tag och målat insidan på köksskåpen. Tidigare var det bara någon form av omålad spånskiva, och tänk vilken stor skillnad lite färg då kan göra. Det kan tyckas onödigt att måla insidan på skåp som mestadels är stängda, men i och med denna lilla ansträngning kommer vi nog båda hålla bättre ordning i köksskåp och lådor.

När vi flyttade in i lägenheten fyllde vi bara på skåpen allt eftersom, utan närmare eftertanke, och snabbt blev det förstås kaos på hyllorna. Men nu har var sak sin plats, och det ser så trevligt ut att vi nästan övervägde att ta bort luckorna... haha.

Färgen vi målat med är bara vanlig vattenbaserad lackfärg, i antikvit kulör. För möbler och ting som är inomhus föredrar jag verkligen vattenbaserad färg. Den är lätt att arbeta med, torkar snabbt, och penslarna kan sköljas av med vanligt vatten. Fantastiskt!

Sovmornar och tid för frukostbrickan igen

Äntligen är sommarlovet här och det finns tid för sovmornar och en lugn frukost. När jag var yngre hade jag aldrig några problem med att gå upp tidigt. Ända upp till tonåren kunde jag vara uppe klockan sju på helgdagsmornar, utan problem. Nu, nu är jag tröttare än någonsin. Kliver oftast upp runt 9-10 tiden, efter en si så där 10 timmars sömn. Sen kan jag ta en tupplur mitt på dagen i ca en timme också. Så här kan jag inte fortsätta. Lovar att rycka upp mig nästa vecka!

Frukostbrickan har fått komma fram igen. Den har nästan blivit en symbol för ledighet, för det är bara när jag är ledig som tiden och orken finns för att duka upp sin frukost på en bricka. En perfekt start på dagen, med turkisk yoghurt med hallon och linfrön, kokt ägg, några klyftor citron och en kopp starkt mocca kaffe. (Och ni som känner mig vet nog att det egentligen var 3 koppar kaffe som slank ner). Citronen kanske inte var det godaste att äta så där rakt uppochned till frukost, men den hade börja torka och jag tyckte det var dags att konsumera den. Och en c-vitamin boost är ju aldrig fel, eller?

Lyckligt lottad

Ofta blir man nog lite hemmablind och ser inte riktigt hur bra man egentligen har det. Tack och lov inser jag just för stunden hur fint allting är och vilken fantastisk plats vi bor på. Kanske beror det på att jag bott i en annan stad i fem års tid, och sedan flyttat tillbaka. Efter att ha flyttat tillbaka till stan ser jag allt med lite andra ögon och känner att jag kan uppskatta en hel del och lite till, som jag förut bara såg förbi. Bara runt husknuten finns en fantastisk å, mitt i stan, med en vacker park, och där, runt nästa knut, finns ett stort hav med massor av fina fiskar. Och allt är så lättillgängligt. Allt är bara en cykeltur bort, och även om jag ser hur vackert det är måste jag bli ännu bättre på att ta till vara på det.

Bara ett spökast bort finns kanske middagen serverad? Och stan bjuder på schyssta sommarkvällar för den som är svag för pittoreska vyer. Det är bara att ta för sig av härligheterna.

För min del är det bara energin som saknas just nu, men jag känner att den sakta kommer krypandes tillbaka. Om två dagar har jag ett välförtjänt sommarlov framför mig och då ska minsann stunderna tas vara på, in i minsta sekund.

Vi hörs!

När regnet öser ner....

Regnväder är inte så dumt som man kan tro. För när regnet öser ner kan man vara inne och baka delikata bullar istället. Sist jag bakade bullar var nog på kanelbullensdag, alltså i oktober. Så det var på tiden att det blev av igen.

Men när regnet öser ner vill man inte gå till affären och köpa de där ingredienserna som man saknar... som mjölk till exempel, som var mitt fall. Då googlar man istället och upptäcker att man minsann kan baka bullar utan mjölk. Mjölken kan man nämligen byta ut mot vatten samt ett ägg. Tack och lov har jag i alla fall som vana att alltid ha ett jästpaket liggandes i kylen, för jästen skulle varit svårare att ersätta. 

Ingredienser
50 gr jäst
150 gr smör
5 dl vatten
1 uppvispat ägg
0,75 dl socker
1,5 tsk kardemumma
1 tsk salt
12-15 dl vetemjöl

Kanel, socker, smör, pärlsocker och ägg till fyllning och dekoration.

Smält smöret i en kastrull på spisen (eller i micron om du äger en sådan) häll sedan på vatten och försök få det så nära fingervarmt som möjligt. Smula sönder jästen i en bunke och häll sedan på en del av degvätskan. Ha i salt, socker och kardemumma och blanda väl så att jästen rörs ut. Häll sedan på resten av vätskan samt det uppvispade ägget. Tillsätt sedan vetemjölet, lite i taget. Rör kraftigt så att glutentrådar bildas. Ca 12 deciliter mjöl bör vara lagom till första jäsningen. När degen är glansig och släpper från kanterna strör du lite mjöl runt den och låter den jäsa i övertäckt bunke, ca 30-45 min.

När den jäst klart delar du degen i 4 lika stora delar och börjar baka ut. Det finns många sätt att baka ut dem på, men jag föredrar nog ändå det traditionella snurrorna. 

Efter utbakning ska bullarna jäsa igen, ca 30 minuter. Sedan penslar du dem med ägg och strör på pärlsockret just innan gräddning. Grädda sedan i 250 C i 5-10 minuter (beroende på bullarnas storlek). Plåten skall vara i mitten av ugnen så att de får en jämn gräddning. Ta ut och låt svalna på bakgaller en stund.

Så... det här är bara en av alla fantastiska saker man kan göra när regnet öser ner!