Jag beställde nyligen en film över internet till hemkunskapsundervisningen. Och av en ren slump råkade jag snubbla över en bok också, om kost och hälsa, som självklart föll mig i smaken. Kost, dieter och vilken träning som är bäst är ofta på tapeten och ett uppskattat samtalsämne för många. Det är likväl ett känsligt samtalsämne, och det känns som att många retar upp sig på dessa dieter och på alla träningstrender som avlöser varandra. Jag förstår irritationen hos många eftersom det ofta går till överdrift vad det gäller fokus på hälsa och träning i media, och för att inte tala om alla skeva kroppsideal. Men jag måste istället erkänna att det för mig snarare är fascination än irritation.
Det som fascinerar mig mest är mekaniken bakom allting, kroppens fantastiska funktioner. Att vissa sammansättningar och kombinationer av livsmedel kan öka förbränningen, och hur man med små förändringar kan ändra hormonflöden och annat spännande. Och det är coolt att man kan äta sig till bättre hälsa, istället för att gå till läkaren och få någon konstgjord medicin. Det enda som behövs är kunskap.
Jag ska erkänna att jag alltid haft fixideer vad det gäller mat. Förbud hit och förbud dit. Fokus på att äta så näringsrik kost som möjligt, fokus på att äta vegetariskt, på att maxa proteinnivåer. Jag har haft veckor då jag bara ätit olika soppor, bara ätit vegetariskt och godisförbud har förekommit titt som tätt. Och alkoholförbud, vilket inte alls är en dålig idé, samt mjölförbud och annat "skoj". Och allt detta för att må så bra som mjöligt, och att inte förstöra och "förgifta" kroppen...
Fördelarna med allt det här är
inte (som man kanske kunde ha trott) att det lett till bättre hälsa. De fördelar jag kan se är att jag på det här viset har lärt mig så mycket mer om kost, om hur kroppen fungerar och det har fått mig att upptäcka livsmedel och mat jag kanske aldrig annars hade kommit på tanken att prova annars.
Men det finns så klart nackdelar också. Allt det här har såklart lett till ett enormt kontrollbehov vad det gäller mat. Att väga livsmedel, räkna näringsinnehåll, och kalorier. Stå och tveka i affären över exempelvis vilken bönsort man ska välja, inte beroende på smak, utan på det näringsinnehåll som enligt mig för stunden var eftersträvansvärt. Och har man väl börjat är det otroligt svårt att sluta. En annan nackdel är att förbud sällan fungerar för mig (eller någon annan). Så fort man vet att något är förbjudet blir det bara med lockande. Så alla dessa förbud har oftast bara lett till brytande av förbuden följt av dåligt samvete. Men nu tycker jag att jag hittat mig en modell som kan passa min livsstil utmärkt.
Under påsken, eller egentligen redan innan, blev jag otroligt less på att vara sockerberoende. Allt jobbande och stress gör det väldigt lätt att tappa kontrollen på vad man stoppar i sig, vilket nu de senaste veckorna har gjort att jag ätit överdrivet mycket socker och kolhydratspäckade livsmedel. Och allt detta socker gör mig bara trött, grinig och nere. Och att känna ett så starkt beroende av socker gör mig också oroad. Det enda beroende jag tillåter mig är kaffebegäret.
Mina nya vanor handlar därför om att hålla blodsockret på en låg och så jämn nivå som möjligt, vilket nu förbjuder mig att äta både sockerrika kolhydrater och mjölkprodukter. Mjölkprodukter har ganska lågt GI-värde, men ändå ett högt "insulinemiskt" index vilket är det som man bör följa om man vill hålla insulinnivåerna nere.
Huvudmåltiderna består nu därför av massor med böner och linser, spenat, broccoli och andra gröna grönsaker, massvis med ägg och även fisk och kyckling. Alla "vita" livsmedel är förbjudna, likaså alkohol.... MEN.. det fina med dessa nya kostvanor är att det en dag i veckan inte finns några förbud. Så allt man går och suktar efter finna alltid mindre än 6 dagar bort. För mig är lördagen den dag då jag får äta precis vad jag vill. Och det är därför jag tror denna "diet" eller vad man nu vill kalla det, kommer att passa mig perfekt. Ärligt talat, så har jag tidigare inte tillåtit mig att äta vad jag vill. Även om jag har gett vika för begär har jag oftast känt skuld efteråt. Men med dessa vanor kan jag frossa i det jag gillar en dag i vecka, utan att känna någon skuld alls. Det är nämligen så att denna "frossar dag" till och med är bra. Den frigör hormoner som gör dig glad och att överdosera med socker och fett och annat gott gör att kroppen (förhoppningsvis) förstår att den inte behöver spara på allt det här, utan kan förbruka det som energi istället... men vi får väl se. Det är min förhoppning i alla fall.
Så nu hoppas jag på en skuldfri vardag, med jämt humör och mer ork, där kroppen får i sig bra näringsämnen istället för massa tomma kalorier. Utvärdering kommer kanske senare... jag håller tummarna!
